Då var det dags att summera året 2015.
Här kommer ett försök att plocka ut några av våra höjdpunkter ute i markerna.

I oktober lyckades vi efter knappt 3 1/2 års skådande passera den "magiska" 300-gränsen. En rosenstare i en flock med 100-tals starar på Ölands norra udde blev vår 3-hundring.
Det blev många skådardagar under året jämnt fördelat mellan Närke och Öland. 

Årets revansch: dammsnäppa som vi tidigare bommat vid flera tillfällen lyckades vi äntligen pricka in på självaste midsommarafton. När vi till slut fick den så blev det faktiskt 2 individer på en och samma gång i Beijershamn på Öland. 

Årets jobbigaste: biätare, en flock på över 20 ex rapporterades från Ölands södra udde och vi körde runt och letade. Vart vi än kom så låg vi ett steg efter flocken som förflyttades sig snabbare än oss. Utan resultat fick vi lämna ön. 
Senare på sommaren fick vi till slut kryssa arten och även följa häckningen ute på Schäferiängarna och se hur föräldrarna jagade insekter för att dyka ner i bohålorna gång på gång.

Årets tema: vadare, vi har aldrig varit närmre sandlöpare, kustpipare, roskarl, kustsnäppa eller någon annan vadare tidigare. Det var vid flera tillfällen som vi hade möjlighet att studera och fotografera dessa. Vi har legat på stenhällar, picknickfilten, sandstränder och bland klapperstenar och fotat vadare som snällt visat upp sig och födosökt alldeles framför vår kamera. 

Årets coolaste: tornfalken som verkade helt oberörd av vår närvaro. Vi upptäckte den när vi passerade på bara några meters avstånd där den satt på en grässlänt. 
Vi var tvungna att backa lite för att över huvud taget få den inom kamerans närgräns. Första tanken var att den kanske var skadad men det visade sig att den var helt fokuserad på att söka föda. Den satte sig på en stängselstolpe där vi stod och det gick t o m att välja vilken vinkel vi skulle fotografera den ifrån. Efter ett tag kändes det nästan som den följde oss istället för tvärtom, hur nära får en fågel komma utan att störa fotografen :-)

Årets tillökning: i trädgården på Öland fick vi se "babylycka" hos rödstjärt, grå flugsnappare, sädesärla, rödhake och även hussvalorna som häckade i flera bon under taknocken. Att sen få höra kattugglans ungar ropa efter mat i den Öländska sommarnatten var nästan magiskt.

Nu har hemsidan varit igång ett drygt år och vi gläds åt att ha haft ca 4.000 besök och 13.000 sidvisningar. Vi passar här på att tacka för alla glada tillrop och vi gör vårt bästa för att hålla sidan uppdaterad och fylla den med fler och bättre bilder under det kommande året.

Detta blir årets sista inlägg och vi önskar alla ett fantastiskt 2016 med både väntade och oväntade besök.....


 

Lite hektiskt inför morgondagen med allt vad Julafton innebär, hann vi ändå med en snabb skådarrunda. Det blev ett kort stopp vid Cementrännan i Oset där vi hoppades få se forsärlan men fick en kricka bland alla gräsänder istället.
Vi körde vidare till Kumla sjöpark som för övrig är en vacker plats och ett ganska säkert kort för smådopping under vintern.
En vigg, några sothönor, en knölsvan och naturligtvis många gräsänder noterade vi till en början. Vi gick till den norra änden av dammarna för att leta efter smådoppingen. Två rörhönor kilade iväg och försvann in i vassen. Efter en ganska lång väntan gav vi upp doppingen och gick till de östra dammarna. Första intrycket var att de var helt tomma på liv, men plötsligt en rörelse nära vasskanten och där låg den lilla doppingen. Den hade stenkoll på oss och dök iväg för att lägga sig i tryggt förvar bakom en vassrugg ute i dammen. Så tyvärr inget foto denna gången men en trevlig obs.

Nu ska skinkan griljeras, glöggen värmas och klappar slås in, då återstår bara för oss att önska er alla en riktigt God Jul!

Nu har snart halva december gått och 2015 lider mot sitt slut.
Tidigare i veckan sågs en tretåig mås i Nydalen vid Vättern. Tyvärr hade vi ingen möjlighet att åka på den, lite surt då det hade inneburit ett nytt livskryss.
I slutet på veckan rapporterades ännu en tretåg mås men då ifrån Hults hamn vid Vänern strax söder om Kristinehamn. 
Lördag morgon packade vi matsäcken tog med kameran som alltid och styrde bilen mot Värmland med förhoppning om att den skulle vara kvar. 
Skulle inte fågeln vara kvar så var det ändå en perfekt dag för en utflykt, några minusgrader,  klarblå himmel och en decembersol som ännu värmde.
Väl framme vid Hults hamn körde vi ner till en plats där det gick ut några stenpirar i sjön och parkerade bilen. Vi hann inte mer än att stänga av motorn och titta ut genom framrutan förrän vi såg en ensam fågel som guppade ute på vågorna. En fiskmås var vår  första tanke men en titt i kikaren visade en klockren tretåig mås, nästan för bra för att vara sant. Det var den enda fågeln vi såg inne i viken. Vi slängde på oss jackorna och drog ner mössorna över huvudet då det var en ganska kall västlig vind som blåste in från Vänern. En frostig och hal brygga ledde oss ut mot måsen som lugnt låg kvar i vattnet. Vi tog några bilder och fick en riktigt bra titt, på den för oss nya arten. Efter en kort stund lyfte den och flög förbi oss på hyggligt avstånd ut mot det öppna vattnet där den sakta försvann mot söder.
Vi gick ut på udden och spanade ett tag utan att återse den. Några fiskmåsar, skäggdoppingar, sångsvanar och en storskrake fick vi se innan vi  bestämde oss för att åka vidare. 
Nu började det bli dags för fika, vi körde tillbaka mot Kristinehamn och ut mot Piccassostatyn.
En plats i solen med utsikt över sjön och ljudet av vågorna som kluckade mot stranden i december månad, bättre kan det inte vara.
Skulle detta bli årets sista livskryss så var det en värdig avslutning på ett fantastiskt fågelår.....



 

När utbudet av fåglar är något begränsat så här års tittar vi lite extra på det som rör sig.
En flock måsfåglar som födosökte tillsammans med kajor på en åker längs riksvägen fångade vårt intresse. Vi stannade till och tittade igenom flocken som bestod av gråtrutar i olika åldrar. Just då såg vi ingen som stod ut i gruppen men tog ändå några bilder för att rapportera rätt antal och titta lite noggrannare på dom i efterhand. 
Väl hemma när vi äntligen fick tid att granska bilderna upptäckte vi en individ som kändes "speciell". Nu skulle vi väl ändå få nytta av all trutskådning i allmänhet och vid Revet i Simrishamn i synnerhet. Det första vi la märke till var det ljusare huvudet och den rakare näbben jämfört med gråtrutarna intill och det var något med uttrycket som sa oss att det möjligen kunde vara en kaspisk trut. Det kändes lite för bra för att vara sant, en kaspisk på Närkeslätten,  därför blev vi trots allt osäkra. 
Med en viss osäkerhet la vi ut den med frågetecken på Artportalen för att få hjälp med bedömningen av mer erfarna skådare.
Som det ser ut i skrivande stund kan det faktiskt vara en kaspisk trut som vi fick på bilden.
Man ska aldrig förringa tanken på att något annorlunda kan dyka upp, för vem hade trott att den svarthuvade truten skulle dyka i Oset en januaridag 2013 bland de andra trutarna....

.... och att vi var ute och letade efter trutflocken hela söndagen kanske vi inte behöver tillägga.

Den 1:a mars skrev vi "nu kommer dom" men  efter säsongens första köldknäpp med snöfall får vi nog vända på det och säga "nu drar dom". 
Jämfört med förra helgen så har det tunnat ut rejält med fåglar, då var det full fart i Rysjön och på fälten rastade 1000-tals gäss. Den här helgen har vi fått leta efter motiven, men i Garphyttans nationalpark lyckades vi återigen få se både hona och hane av tretåig hackspett. I Karlslund hann vi få en snabb glimt av strömstaren som letade föda i det forsande vattnet.
På Nynäs Högmarker ute i Kvismaren satt vi en lång stund och iakttog två blå kärrhökar som jagade runt över det frostiga landskapet, tyvärr var de aldrig på fotoavstånd.
Denna helgen kan vi inte klaga på fotoljuset eller en tråkig grå himmel, vi fick helt enkelt inte till det när vi hade chansen....

Nu när höstmörkret har kommit är det inte längre möjligt för oss att komma ut efter jobbet och fågelskåda. Kvällarna ägnar vi istället åt att gå igenom sommarens bilder vi ännu inte hunnit med. Det är roligt att återigen få uppleva sommaren och alla de fantastiska möten med fåglar vi haft. Bilderna lägger vi upp under "Senast uppladdade".
I helgen när det äntligen var dags att komma ut och skåda åkte vi upp till Garphyttans Nationalpark i förhoppning att få se någon av de tretåiga hackspettarna som rapporterats under veckan. Ett lätt duggregn föll när vi lämnade bilen och gick upp mot Skomakartorpet, men det upphörde ganska snart. Vi sökte av området söder om stigen utan resultat och sedan fortsatte vi vandra mot Svensbodaberget. Vi stannade upp i närheten av utsikten där de stora granarna står lite glesare. Här har vi tidigare sett den tretåiga vid ett flertal tillfällen. Ganska snart hörde vi ett svagt hackande och där på en gren satt honan. Hon satt på inte alltför hög höjd så det gick att ta några hyfsade bilder. Vi stod en lång stund och hoppades på att hon skulle komma ner  lite, men tvärtom arbetade hon sig högre och högre upp i trädet.
Rätt som det var fick vi se hanen som satt på ett omkullfallet träd. Han lyfte ganska snart och försvann in i den lite tätare skogen. Nu hade några fler skådare dykt upp och tillsammans lyckades vi få syn på hanen igen som satt på några meters höjd framför oss. Ljuset var nu nästan obefintligt i den täta granskogen men vi lyckades ändå få några bilder även på honom.

På söndagen skulle det firas "Fars dag", men först hade vi ett mål som vi hoppades kunna uppfylla.
Sedan en tid tillbaka har en "vit" kaja setts i de centrala delarna av Örebro. Vi såg den för ca 2 månader sedan utrustade endast med en mobiltelefon och fick några riktigt skakiga bilder. Sedan dess har vi inte riktigt kunnat släppa den leucistiska lilla fågeln och mycket tydde på att den fortfarande var kvar. Vi bestämde oss för att ta en sväng runt slottet där den setts vid flera tillfällen. Vädret var fantastiskt så det var en riktigt härlig höstpromenad i stan. Några grönsiskor hängde i alarna längs ån och i  Centralparken gick kajor och tamduvor och rotade runt bland höstlöven. Där var den,  vårt mål för dagen. Glädjen var stor och halvliggande på gräsmattan med en smattrande kamera var det nog många söndagsflanörer som undrade vad som stod på.
Det är tur att inte alla intressanta fåglar håller till inne i stan....

 

Vi vigde hela lördagen åt skådning i Ottenby. Nu när dagsljuset är begränsat hinner man inte riktigt med att fara runt mellan de olika lokalerna, så Ottenby fick det bli.
Det märks att de flesta flyttfåglarna har dragit söderut men några enstaka gransångare, rödhakar, kungsfåglar såg vi dock men inte alls den mångfald som var för bara några veckor sedan.
Ut över vattnet drog många fågelsträck förbi medan änder och måsfåglar rastade runt udden. 
Vi visste att en brandkronad kungsfågel höll till i Bertils Trädgård och vi tyckte det var en bra idé att stå där i lä med en värmande sol som sällskap. Vi stod en längre stund och spanade in i trädgården men varje liten födosökande individ visade sig vara en vanlig kungsfågel. Jättetrevligt, men inte vad vi var ute efter.
Till slut bestämde vi oss för att ge upp och röra på oss.  Vi hann bara runt hörnet så möttes vi av 4 personer som ivrigt pockade på vår uppmärksamhet. Där stod stationspersonal, Kalmar-Anders och en liten grabb som stolt visade upp vad han hade i handen. Visst var det den brandkronade dom hade fångat in och ringmärkt. Inte undara på att vi gick bet i vårt letande.
Det gick inte att låta bli att ta några närbilder på den lilla fågeln som inget annat ville än att få flyga iväg.
Naturligtvis är det roligare att ta bilden i det fria, så om ordspråket "bättre en fågel i handen än tio i skogen" stämmer, det vet i tusan.....

 

Dag 3, med lågt ställda förväntningar efter de senaste dagarnas fantastiska utdelning körde vi söderut. Även denna dag tänkte vi börja vid Stenåsabadet och söka igenom Campingdungen. När vi närmade oss nerfarten svängde några bilar in framför oss och verkade ha ganska bråttom ner till badet. Vi körde lugnt efter och passade på att spana ut över hagarna efter den smala vägen som leder ner till vattnet. Väl framme fick vi den sista parkeringsplatsen och började förstå att det var något stort på gång.  Nere i dungen var det redan fullt av skådare som koncentrerat blickade upp i träden. Då vi inte har BA var vi tvungna att fråga vad vi skulle leta efter. Bergtajgasångare fick vi till svar och pulsen steg, skulle det redan bli ännu ett livskryss?
Det tog inte lång stund förrän någon ropade "där är den" och vi fick en kort glimt av den. Under den dryga timmen vi var där hann den både försvinna och dyka upp på nytt. Utan de något mer erfarna skådarna på plats hade vi inte kunnat spika den som bergtajga, men vi tyckte ändå man såg skillnad i jämförelse med de tajgor vi sett tidigare.  
När vi ändå var där passade vi på att ta en promenad längs stranden norrut, där fick vi se en liten grupp kustpipare i vinterdräkt som rastade tillsammans med kärrsnäppor. När överflödet på vadare är över uppskattar man de få individer man får se lite extra.
Vårt nästa mål var Skärlövs hamn som vi hade hört talas om men inte besökt tidigare. Av en slump fick vi veta att en dvärgsparv setts en kilometer söder om hamnen. Vi lämnade Stenåsa och körde ner mot Skärlov men redan vid Hulterstad förstod vi att det fanns något värt att stanna för. Flera bilar stod parkerade längs vägen och vi stannade till och frågade vad som stod på. En brandkronad kungsfågel uppehöll sig i dungen på västra sidan av vägen och självklart ville vi "klämma" även den. Den visade sig fint och det hela var avklarat på 10 minuter och vi kunde fortsätta mot dvärgsparven. Även där var det fullparkerat men vi hittade en lucka halvvägs ner i ett dike. Lite lätt stressade då vi visste att det var en bit att gå och många skådare redan var på väg tillbaka mot bilarna gav vi oss iväg. Genom kohagar. över stenmurar och elstängsel småsprang vi mot den grupp skådare som vi såg på långt håll. Vi hann bara upp på den lilla vallen mot stranden så pekade en skådare och sa "där är den". Döm om vår förvåning när sparven rörde sig så nära oss att tubkikaren var fullständigt överflödig. Det blev ännu ett livskryss och några hyggliga bilder där den födosökte bland tång och stenar. Den verkade helt oberörd av uppståndelsen den skapade bland oss nöjda åskådare. 
Det är nästan svårt att ta in, men 3 dagar och 3 livskryss måste väl åndå kallas ett "hat trick".....

Dag 2 bestämde vi oss för att besöka norra udden där SMHI hade lovat sol. Kontrasten mot södra udden var total då vi var de enda fågelskådarna på plats. I fårhagen söder om parkeringen rörde sig hundratals starar. Vi spanade lite håglöst efter en rosenstare som setts några dagar innan. Det kändes ganska hopplöst då stararna flög mellan buskar, trädtoppar och stranden. Vi ställde oss på bron där man har en bra uppsikt åt alla håll. Många måsar och trutar rörde sig där och ute i sundet såg vi flera alfåglar sträcka förbi.
Vid något tillfälle tyckte vi att vi kunde ana en ljusare individ bland stararna, då dök en duvhök upp från ingenstans och hela starflocken samlades i en förenad attack. Den ljusa staren hamnade på bilden (se den inringade fågeln) men vi granskade inte fotot förrän hemma vid datorn då det var svårt att definitivt avgöra att det var rätt fågel i kameradisplayen. Där satt den, rosenstaren blev vårt 300:ade kryss! 
Vi fortsatte runt fyren och udden, på läsidan var det otroligt varmt och skönt. Bergfinkar, pilfinkar och piplärkor flög runt fyren och i buskagen kilade gärdsmygar omkring. Vid strandkanten födosökte några sävsparvar medan rödhakar tjackade i buskarna.
På vägen tillbaka söderut stannade vi till vid vägkanten då en fjällvråk kom flygande åt vårt håll. En liten bit bort satt  en varfågel på hyfsat avstånd för en gångs skull. Ute på en sandrevel fick vi syn på en silltrut i sin rena sommardräkt, en sen obs för oss. 
Vid Neptuni åkrar gjorde vi ett sista stopp på vår nordliga utflykt. Vilket fantastiskt landskap med alla stenar och enstaka buskar som bryter av den karga naturen. Vi stod en lång stund i höstsolen och tittade ut över sundet där ejdersträcken fortfarande drog förbi, och tänkte hur ska vi kunna toppa den här dagen....

Dag 1 på Öland började på Stenåsabadet där vi sökte igenom buskagen ner mot stranden efter eventuella östliga sångare. Det blåste en frisk ostlig vind så letandet var inte helt lätt. När vi stod på stranden och tittade efter någon "svartbent" mås så fick vi se en pilgrimsfalk en bit norrut. Den drog sig åt vårt håll och stannade rakt ovanför våra huvuden nästan helt stilla i motvinden. Vi hann ta några bilder och det var en häftig känsla att ha den så pass nära en liten stund. Alltid något när vi inte hittade de andra vi sökte efter.
Vi drog oss söderut mot Ottenby men stannade redan vid Torngård där det stod en hel del skådare.  Vi hann bara ner till platsen nere vid bäcken så fick vi syn på kungsfågelsångaren som for runt i dom täta snåren. Nu var det bara att försöka få till en bild på den också. Det var en rörlig liten individ och många blad i vägen. Men det var lä och solen värmde, så att det nästan tog en timme innan vi fick en hyfsad bild gjorde ingenting.
Nästa stopp fick bli Råbäcksdungen där både tajgasångare och KFS hade rapporterats tidigare.
Vi gick över stubbåkern och passerade ett krondike (inte helt graciöst) och sökte oss in mot den gamla banvallen. På en öppen plats i dungen fick vi syn på en liten sångare direkt, upp med kameran och där satt den, tajgasångaren var förevigad. Ibland har man ett härligt flyt.
Vi hann se den några gånger till på lite längre avstånd, men annars var det mest kungsfåglar som rörde sig där. 
Nästa stopp blev Mellersta Lundenparkeringen i Ottenby.  Det är svårt att lugnt äta matsäcken när kungsfåglar svirrar ovanför huvudet och rovfåglar svävar över lunden. 
Nere på udden traskade vi ut till gömslet i hopp om att få se dvärgbeckasinerna som har rastat där några dagar. Samma flyt igen, två beckasiner stod och guppade karaktäristiskt strax utanför gömslet och äntligen fick vi våra bilder. Förra gången fick vi stå i säkert en timme innan vi fick se skymten av en skygg individ som inte gärna lämnade vassen.
Som alltid avslutade vi med att runda udden och spana av Västrevet och även stanna till vid trädgården. En trädkrypare for ivrigt runt och födosökte obekymrad om vår närvaro.  En varfågel satt en bit ut på en staketstolpe och gjorde sedan några försök att ta kungsfågel inne i buskagen.
En fantastisk början på vår långhelg, men skulle det gå att toppa denna dagen......

I helgen tog vi en tur till Hjälstaviken för att försöka ta bilder på skäggmesar som enligt rykten visade upp sig bra.
Vädret var helt fantatiskt med sol och ganska lite vind, förutsättningarna var alltså perfekta. Vi var inte ensamma om att uppskatta det fina höstvädret, parkeringen vid Stora Parnassen var redan full med bilar när vi kom. Trängseln på Långa WWF-spången var ett faktum, det var fågelskådare, barnfamiljer, hundar, motionärer, ja alla verkade vara där.
Ganska snabbt hörde vi skäggmesar inifrån vasshavet och efter en kort stund visade en liten grupp upp sig, men lika fort blev de bortskrämda och försvann igen. Vi valde att stanna kvar på den platsen och blev säkert stående där i över en timme, utan större framgång. De for runt i vassen och visade sig blixtsnabbt när de for från den ena sidan till den andra.
Vi började tro att det var  allt vi skulle få se av dom då trafiken med förbipasserande aldrig verkade ta slut.
Vi bestämde oss för att förflytta oss en bit framåt och ganska snabbt såg vi några mesar igen och vi stannade till.  Då lossnade det och under ca en timmes tid hade vi mellan 2 och 10 mesar framför oss i omgångar och fick äntligen fylla minneskortet med bilder. Liggande platta på spången med kameran i högsta hugg utgjorde vi ett effektivt stopp för passerande och kunde plåta på medan de hade möjlighet att iaktta fåglarna. 
Mycket nöjda men väldigt hungriga avslutade vi med en fikastund vid själva Hjälstaviken, och passade också på att ta en sväng ut till fågeltornet. Det är inte bara i Kvismaren som gässen rastar på sin väg söderut. Hagarna och de grunda vikarna var fullständigt fyllda med gäss av alla de slag, tyvärr hittade vi inga fjällgäss men jisses vilket fågelliv det var.
Det var dags att åka hem och gå igenom de nästan 700 bilderna från dagen......
 

Målet med helgens resa till Öland var att försöka kryssa tajgasångare. Tidigare höstar har vi kommit till ön när tajgan redan lämnat densamma. Tidigare i veckan hade den rapporterats ganska flitigt och vi kände att nu hade vi vår chans. Lördagen började vi vid Stenåsabadet. Stående på stranden med solen i ryggen spanade vi av buskar och träd. Runt omkring oss skrek måsar och trutar så det var nästan lite svårt att koncentrera sig på lockläten. Det var gott om löv-, gran- och grönsångare samt massor av kungsfåglar men tajgan syntes inte till. Vi fortsatte ner till Sebybadet där skådare stod på rad och letade efter en brandkronad kungsfågel som setts tidigare. Vi såg varken den eller någon tajgasångare, men glada ändå fortsatte vi ner till Ottenby.
Vi började med att ta en fika vid Södra Lundenparkeringen och passade samtidigt på att söka igenom buskar och snår. Några sparvhökar kom flygandes på låg höjd där vi satt och vi började titta lite mer uppåt. Det fullkomligt drällde av hökar i luften, vi räknade snabbt in minst 20 sparvhökar och några duvhökar. Vi fortsatte med att finkamma hela Södra Lundenspetsen efter den lilla tajgan. Vi blev stående en lång stund framför ett buskage där flera olika sångare jagade insekter i höstsolen som sakta började sänka sig över Kalmar sund.
Det var dags att dra sig hemåt i skymningen. Efter vägen var det full fart med diverse aktiviteter då Skördeveckan pågick för fullt. Vi fick se massor av pumpor som placerats ut i byarna, marschaller längs vägarna och den årliga löktavlan i Ventlinge. 
Söndag är lika med hemresa men en liten skådarsväng skulle vi hinna med innan vi packade ihop. Som vanligt åkte vi till Kapelludden, som har blivit vår nya "hemmalokal". På väg ut mot sjöboden mötte vi Håkan P som undrade om vi inte hade varit vid Pilkärrsdungen där det setts en tajga på morgonen. Vi fick en utförlig vägbeskrivning och valde mellan ett relativt fågelfattigt Kapelludden eller att göra ett sista försök på den östliga sångaren.
Valet var lätt! 
Inom kort gick vi igenom grinden och trampade ut i kohagen med bestämda steg mot dungen.
Där möttes vi av några skådare som varit på plats en stund men varken sett eller hört fågeln.
Det tog inte mer än 10 minuter förrän en av oss fick in den i kikaren för ett ögonblick, pulsen steg och hoppet med den. Nu ville vi bli säkra på att det var tajgan vi sett skymten av bland alla kungsfåglar som rörde sig i träden. Plötsligt började den locka och flyttade sig till några träd österut. Den lockade ett par gånger till och for mellan grenarna, och vi fick några glimtar till av den.
Nu var vi säkra, tyvärr fick vi inget fototillfälle men var ändå väldigt nöjda med vårt 299:e kryss.
Helgens önskan och mål gick i uppfyllelse, nöjda och glada gick vi tillbaka till bilen.
Tack Kjell-Olof för att vi fick låna din parkeringsplats, men det hann du nog inte märka...
 

Vilken skön helg!
Perfekt höstväder med sol och många fåglar i farten. Igår tog vi en tur runt Tysslingen och gjorde ett stopp vid Norra tornet där vi gick upp och fikade. Höstsolen värmde och det var gott om rovfåglar i luften. Fem ormvråkar kretsade över skördetröskan som slog fälten bakom oss. Där fanns även ett par ryttlande tornfalkar. Plötsligt dök det upp en annorlunda färgad ormvråk som vi studerade i tuben och fick några dokumentationsbilder på. Tyvärr var avståndet långt men de egenskaper vi kunde urskilja tyder på att det kan vara en stäppvråk. 
Vi la ut en bild på Artportalen i hopp om att någon kunnig person kan bekräfta eller dementera.
Sedan åkte vi till Södra tornet och där rörde sig en hel del fåglar också. 
Ormvråk, tornfalk, blå kärrhök, duvhök och höstens första varfågel samt en hel del sädgäss och även spetsbergsgäss rörde sig i området.
Idag söndag tillbringade vi hela eftermiddagen i Kvismaren, även här rörde sig en hel del rovfåglar. och många skådare fanns på plats. Det är mäktigt med alla tusentals tranor och gäss som finns i Kvismardalen på hösten. Hela tiden flyger nya flockar in och fyller på. 
Vid Hammarmaden kom en havsörn inflygande och fick upp tusentals oroliga fåglar i luften, men den landade lugnt i Örnträdet där det nyligen hade suttit en pilgrimsfalk och spanat ut över maden. 
Bland alla grå- och sädgäss fick vi se en stripgås och en bit bort gick en ägretthäger och födosökte i vasskanten.
På hemvägen vid Gällersta kunde vi se flock efter flock med tranor flyga in mot Kvismaren och i toppen av ett träd satt en fjällvråk och tittade på.
Nu tyder allt på att hösten har kommit.....

Äntligen helg men vädret fick oss att stanna inomhus. Regnet har strilat ner hela dagen så vi passade på att uppdatera hemsidan. 
Nya profilbilder, några nya kategorier och lite allmän "höststädning" bland bilderna. 
Så här efter sommaren har vi en uppsjö av bilder att gå igenom, så en regnig dag då och då skadar inte.
Förra helgens skådning på Öland, där solen sken och vinden ven känns redan avlägsen.
På bilden intill sitter havsörnen som en utsmyckning på den nya bryggan som byggts under sommaren ute på Kapelludden. Riktigt snyggt! 
På Kapelludden tillbringade vi både lördagkvällen och söndagmorgonen men riktigt fina obsar, såsom brun glada, smalnäbbad simsnäppa, skräntärna och en hel del annat. 
Undarar om vi inte hamnar där redan nästa helg igen....

Senaste veckorna har vi varit på hemmaplan och skådat fågel. Det är nog lite  "lugnet före stormen", ännu har inte de stora flockarna med gäss och tranor anlänt till Kvismaren. Men det är ju aldrig helt tomt. I Rysjön rastade bl a salskrake, brunand, stjärtand och även doppingar med årsungar. Från Öby kulle kunde vi se två ägretthägrar som satt uppflugna i en trädtopp. Pilgrimsfalk kunde vi kryssa i både Kvismaren och Oset. 
Den nyanlagda lokalen Lillängen i Oset bjöd på riktigt bra vadarskådning. Många brushanar och enkelbeckasiner födosökte där tillsammans med gluttsnäppor, grönbenor och svartsnäppor. För en gångs skull hade vi svartsnäpporna på nära håll och kunde få några hyfsade bilder. (men självklart var ljuset inte det bästa, alltid är det nå't)
Promenaden efter tvärvägen gav en enda kärr- och småsnäppa samt en storspov som flög förbi.
Nu vänder vi blicken söderut och drar till Öland för en weekend med "intensivskådning".....

Då ska vi försöka sammanfatta veckan  som gått. Vi har varit på Kapelludden några morgnar och haft sällskap av ett litet gäng trevliga och hjälpsamma skådare. Det har varit kustlabb nästan varje morgon, en vitvingad tärna och lite småstreck ut över havet. Ägretthägrarna som uppehållit sig där hela sommaren verkar nu ha gett sig av. 
Vi har även tillbringat några kvällar på Kapelludden och man märker att de stora vadarflockarna har minskat i antal, men antalet arter är ungefär detsamma. 
Några nya livskryss blev det inte men det var rätt häftigt att se en ljus (leucistisk) storskarv bland alla de andra skarvarna utanför Bodudden.
En eftermiddag var vi på Sandby Skjutfält och till en början tyckte vi att det såg rätt tomt ut på stenhällarna. Vi slog oss ner och plockade fram den obligatoriska fikakorgen och upptäckte i samma ögonblick en ljungpipare som drog förbi och landade precis framför oss. Självklart åkte kameran fram och plötsligt fick vi syn på en kustpipare någon meter därifrån. När vi suttit en stund fylldes det på med roskarl, kustsnäppa, kärrsnäppa, rödbena, grönbena, större strandpipare, gluttsnäppa, brushane och drillsnäppa. Bättre kan inte en fikapaus bli!
Igår eftermiddag åkte vi till Ottenby. Det var full fart på biätarna som häckar ute på Schäferiängarna. De jagade insekter och levererade föda vid bohålorna hela tiden. En häftig upplevelse att se dessa färggranna fåglar på  så nära håll. Förhoppningen var ju förstås att få se de första ungarna lämna boet, så blev det inte men det är nog inte lång tid kvar då bobesöken var som kortast ca 2 sekunder. 
Idag var det dags att packa ihop för denna gången och motvilligt lämna ett på alla sätt underbart Öland.
Några som inte verkar tycka att det är dags att lämna "stugan" är snyltgästerna ni kan se på bilden. De har inte bidragit med något annat än bajs och några livliga flygförsök på tidiga morgnar. Vi städar och de bajsar ännu mer, men vi kan inte annat än älska dom i alla fall......
 

En något blåsig dag på västsidan av ön, gjorde att vi valde att åka till Sandbyläge på östra sidan.  Vi hade promenerat runt Beijershamn under förmiddagen och nu var vi väldigt sugna på den medhavda matsäcken.
Vi hittade en skön plats på strandkanten där vi slog oss ner. Vi hann inte mer än att lägga ut filten vi skulle sitta på förrän vi såg att precis framför oss födosökte ett litet gäng vadare. Fram med kameran och liggandes på magen tvärs över filten togs säkert ett par hundra bilder på sandlöpare på endast fyra meters avstånd. De var helt oberörda av oss så de stannade kvar och vi kunde inte sluta plåta. När minneskortet nästan var fullt så hällde vi upp kaffet och började fika. En stund av totalt lugn och med en fantastisk utsikt över havet avbröts plötsligt av dundrande klövar. Precis bakom ryggen på oss rundande ett 40-tal kor muren och rusade ner till vattnet, några blev stående och stirrade på det udda inslaget på "deras" strand. Vi valde att ganska snabbt avbryta vår trevliga fikastund, backade några meter med kamera, kikare, filt, fikakorg över amarna och mackorna i munnen. Det kändes som om de hade ett visst övertag både till storlek och antal. Korna drog sig sakta söderut medan vi drog oss norrut, där kunde vi inta resten av matsäcken, vi var kolugna men släppte dem inte med blicken.....

Vid ett besök på Kapelludden häromdagen såg vi denna roskarl bland alla andra vadare. Eftersom den var ringmärkt ville vi gärna få en bild där vi kunde avläsa ringarna. Tur nog visade den upp sig på bästa sätt och vi kunde googla fram på ett ungefär var den kanske hörde hemma. Vi mailade en fråga med bild till ett Holländskt ringnärkningsprojekt, och visst var det "deras" fågel. De svarade omgående med följande information: ringmärkt 2015-05-13 på Leihoek, Hazepolder, Petten, Netherlands. De blev jätteglada över återrapporteringen, roligt.....

Det började med tidig morgonskådning på Kapelludden. Det hände inte alltför mycket och ryktet om att en tereksnäppa synts i Gräsgårds Hamn gjorde valet lätt, vi drog.
Ibland känns Öland väldigt avlångt och byarna ligger tätt. För varje minut som går känns det som om chansen att se fågeln minskar. När vi anlände stod där redan ett litet gäng skådare och spanade söderut. Det visade sig att snäppan snällt stod kvar ungefär där den upptäcktes. Där satt det 298:e krysset! 
Vi har fortsatt våran utforskning av fågellokalerna på Öland och idag hittade vi en ny favorit.
En fantastiskt lugn (utan turister) och vacker plats, Bodudden öster om Löt. Mängder av rastande och streckande vadare fanns på lokalen  såsom sandlöpare, kustsnäppa, kustpipare, drillsnäppa och skogssnäppa, även silvertärnor och andra sjöfåglar fanns i området. 
Panik bröt ut när två havsörnar plötsligt dök upp ute på Marskär där massor av trutar och storskarvar höll till, de gjorde allt för att försvara sig.  En av örnarna lyckades dock slå en skarv och kom efter en stund flygande med den i klorna där vi stod. En för oss spännande upplevelse som förmodligen skarven kunde varit utan....

 

Kanske inte en "stänkare" men ändå roligt att se något oväntat. På en av de för oss nyupptäckta fågellokalerna på mellersta Öland sprang vi på denna.
Vi har tillbringat de senaste dagarna med att pricka av några av alla platserna i boken "Fågellokaler på Öland". Vi har hittat några nya favoriter som vi kommer att återvända till, som Norrby Fiskedammar där vi såg både grå- svarthake och skäggdopping. Högenäs Orde med betade strandängar och riktigt bra med rastande vadare på nära håll.
Nu väntar vi på den riktiga "stänkaren" som kanske dyker upp i morgon..... 

Sista veckan innan semestern bjöd på en riktig raritet här hemma. En småtrapp dök upp i Kvismaren, den första i landskapet någonsin. 
Se ett filmklipp här!
Nu  hoppas vi på en och annan "stänkare" under semestern.

Vår hemsida kommer att ligga i träda en tid då vi har begränsad tillgång till internet. Några små inlägg och bilder hoppas vi ändå kunna lägga ut. 

Trevlig sommar önskar vi er alla!
Håkan &  Birgitta
 

 Varje dag har vi tittat ut över takåsarna från köksfönstret i hopp om att få se "våra" turkduvor. Idag mitt under middagen fick vi se den sitta uppflugen i antennen på huset mittemot. Det är en favoritgranne, alltid lika kul att se. 
Igår fick vi under en lång stund följa några andra favoriter,  svarthakedoppingarna med sin lilla unge. Den kikade upp mellan vingarna på den ena föräldern som efter ett tag dök ner under vattnet och lät den lille simma runt själv.
Trots att den var så liten kunde den dyka rätt bra tillsammans med de vuxna, men ganska snart ville den upp på ryggen igen.  Den matades i stort sett hela tiden men vägrade ta emot viss föda som erbjöds. Det verkade vara en bestämd liten unge.
I slutet på förra veckan var vi i Kilsbergen, det var en fin kväll och vi körde runt sjöarna för att titta efter storlom. En vuxen lom med 2 ungar simmade lugnt runt och födosökte i Stora Axsjön.
Vi blev sugna på att se smålom också och att försöka ta bättre bilder än vad vi har. Så dagen efter åkte vi till en ganska säker lokal där det brukar finnas häckande lom. Ute på mossen gick vi  bland blommande tranbär, ängsull, svärmande sländor och ödlor som snabbt ilade undan framför oss. Ganska snart fick vi syn på en smålom i en av gölarna. Vi kunde sätta oss ner och ta några bilder utan att den verkade bry sig om vår närvaro. Ute på spångarna balanserade vi vidare över myrarna  och fick sällskap av en gök som flög fram och tillbaka över våra huvuden för att jaga insekter. Vid kanten av en liten ö låg en smålom på rede, men vi kunde inte se några ungar. 
Vi tog även lite närbilder med macro, det är en helt ny värld som öppnar sig. Små små droppar på sileshåren, tranbärens blommor, sländors färger och tunna vingar, detaljer man inte ser med blotta ögat visar sig tydligt på bilderna. Det kan vara bra att ha annat att fotografera om inte fåglarna räcker till......

Midsommaren på Öland gav 2 nya livskryss och faktiskt lite sill och färskpotatis. För två veckor sedan missade vi flocken med biätare som for runt på ön.  Nu hade vi turen att dom fortfarande var kvar och visade upp sig fint nere i Ottenby. De verkade ha hittat sitt favoritträd  ute på Schäferiängarna där de flög upp och satte sig efter insektsjakterna. 
Vi kunde ta lite bilder och sedan nöjda fira Midsommar.
Dagen därpå åkte vi till Beijershamn utan att ha några särskilda förväntningar. Vi vågade inte tro att dammsnäpporna som rapporterats på Artportalen kvällen innan skulle vara kvar, för vi har bommat dom 3 eller 4 gånger tidigare.
Men ibland ska man ha tur, uppe i södra tornet kunde vi ganska snart se en av dom på bra avstånd. Det var en skådare från Örebro som visade var den var. Efter ett tag hittades även den andra dammsnäppan bland rödbenor, brushanar, större strandpipare och en kärrsnäppa.
Vi tog en sväng i ädellövsskogen för att leta efter halsbandsflugsnapparen men vår jakt avbröts när duggregnet kom. 
Som avslutning tog vi en tur till Kapelludden och redan efter avtagsvägen i Bredsättra kom en änghök och jagade över fälten. Ute till havs flög några ejderstreck, ett par svärtor låg och guppade på vattnet och en småtärna födosökte ivrigt i den grunda viken. Plötsligt dök det upp något intressant i tuben. Att det var en lom såg vi direkt men då den simmade med huvudet under vattnet precis som om den "snorklade" var det lite svårt att se huvud och näbb.  Efter idogt granskande kunde vi se att det var en svartnäbbad islom, häftigt!
Kapelludden bjuder alltid på något lite extra.
På söndagen innan hemresan slappade vi lite och tomtskådade. Det var ett väldans liv i ekdungen då ett par grå flugsnappare ilsket vaktade sitt revir. De var på alla inkräktare som kom i deras närhet. En av de stackare som blev bortjagad hela tiden var en halsbandsflugsnappare. Vi blev väldigt glada att se den, men det var tydligen inte alla som blev....

Nu märks det att det är full fart med häckningar, och inte alls lika många rastande fåglar som dimper ner. Vi har promenerat en hel del i Oset under veckan, det är övervägande grågäss med ungar i olika storlekar, men även kanada- och vitkindade gäss som häckar. I skrattmåskolonin är  det fullt liv med tiggande ungar. Vi har tittat lite extra efter svarthadedopping med ungar men bara sett de som legat på rede. En brunandshona med två små dunbollar simmade vaksamma runt i en liten pöl.  Vid Rosenbergsstugan var det fullt liv då en fiskmås blev jagad av två skrattmåsar. Fiskmåsen hade ett byte i näbben som de tydligen ville åt, men det gick inte för sig.
Lördagens lågtryck fick ner en hel del vadare. Vid Lillängen i Oset räknade vi 36 svartsnäppor, minst 15 grönbenor, 25 rödbenor, 3 mindre strandpipare, 1 skogssnäppa och 3 förbiflygande storspovar, det kan hända mycket när det blir väderomslag.
Idag tog vi en promenad i Karlslund och fick se att forsärlorna har lyckats få fram 3 ungar som själva var ute och jagade insekter i Fallen. Några knipungar kämpade mot strömmarna på egen hand och bland stenarna hoppade en drillsnäppa runt. 
Trots att dagarna är långa och ljusa så hinner man inte ens med hälften av det man vill se och göra......

Ett snabbt och kort blogginlägg. Nu är vi hemma efter ännu en helg på Öland, massor av bilder att gå igenom men kvällen är sen. Den mindre flugsnapparen här intill får väl bli en liten aptitretare innan vi lägger ut fler bilder från helgen.
Tyvärr fick vi inte tag i någon av de 23 biätarna som for runt på ön, men många andra trevliga upplevelser blev det. Det var soligt, varmt och vackert med alla orkidéer som blommar nu. Under promenaderna i skog och lund märks det att häckningarna är i full gång.  Föräldrarna är ute och födosöker hejvilt medan ungarna ropar från holkar och bon. 
En stunds kvällsskådning vid Kapelludden igår började med en kylig pålandsvind och med en dimma som närmade sig land. Plötsligt vände vinden utåt och värmen steg säkert med 10 grader och det blev en fantastisk kväll. Vi blev stående en lång stund och iakttog några fisktärnor som hade en otrolig flyguppvisning. De flög upp på hög höjd och grep tag i varandras näbbar och singlade neråt marken. Sedan satt de en kort stund på en sten för att sedan fortsätta "showen".
På väg tillbaks till bilen stötte vi upp några rapphöns och på en äng ropade storspoven i vad som kändes som årets första sommarkväll....
 

Veckan som gick bjöd på en bra mix av fåglar. I tisdags tog vi en sväng till skogsmarkerna. En härlig vårkväll fylld av fågelsång och med förhoppning om att få se slaguggla. Vi körde på slingrande grusvägar med känslan av att vad som helst kan dyka upp runt nästa krök. Ändå blir man överraskad när det står en stor tjädertupp mitt på vägen som inte verkar vilja flytta på sig. Vi satt en liten stund och iakttog den innan den sakta drog sig in i den täta skogen och försvann.
Vi stannade bilen på ett ställe som verkade lämpligt och där satt vi tysta och spanade. En och annan sångare sjöng i närheten och en mindre hackspett hoppade runt i toppen av en gran och letade föda, samtidigt hördes en spillkråkas ekande  rop. Inramningen var perfekt.
Plötsligt for en skugga över bilen och framför oss såg vi ryggen av en uggla som flög en kort bit för att sätta sig i en björk. Vi lyckades ta några hyfsade bilder på den innan den gav sig av för vidare födosökande. Vilken mäktig känsla det var att få se den på så nära håll och att den kom till oss och inte tvärtom. 
Ljuset började avta och det var dags att åka hemåt. Då vi passerade ett hygge såg vi en siluett i toppen av en torraka, där satt ugglan i de sista solstrålarna och vi fick äran att ta en serie bilder.

Några kvällar har vi ägnat åt att lyssna på fåglar istället för att fotografera. Kornknarr, kärrsångare och ortolansparv är några av de arter vi lyckats höra, men sommargyllingen har vi jagat förgäves. 
På fredagen hade vi turen att få syn på ännu en ängshök, den jagade på åkrarna vid Vallby på väg ut till Kvismaren. Nästan overkligt att få se två olika individer på så kort tid och i Närke, och att lyckas få se dom på så nära håll.
Det var sista veckan i maj och nu ska väl ändå sommaren börja....
 

En fantastisk skådarhelg hemma i Närke visade sig innehålla en hel del trevliga observationer.
På Husön i Kvismaren fick vi under en stund följa en ängshök som jagade över fälten. En av de vackraste rovfåglarna vi har i Sverige, tycker vi.
Vid Södra Tornet i Tysslingen har en citronärla setts under några dagar och den var på plats även idag. Den hoppade mellan staketstolpar och sjöng i det nästan sommarlika vädret. 
Det rapporteras många olika arter runt om i länet och även i närliggande län, men tyvärr hinner man inte vara på alla ställen samtidigt.
Ibland får man lugna ner sig lite och inte åka på alla larm utan stanna upp och njuta av ögonblicket. Idag satte vi oss på en sten i en hage och iakttog ett flugsnapparpar som verkade vara på husjakt. Det tog inte lång stund förrän vi fick se ett par gröngölingar som uppvaktade varandra. Det händer en hel del om man stannar upp och bara låter fåglarna komma till en. En bit ifrån där vi satt gick ett stolt tranpar med sin lilla unge. Hur söt kan man va!?
Maj månad är en helt underbar tid när man har allt framför sig, tänk att bara få lufsa runt och lyssna på all fågelsång och känna alla vårens dofter. 
Just när vi tyckte det var dags att dra sig hemåt så hörde vi att en smalnäbbad simsnäppa och en fjällgås rastade på Boglundsängen, vi kastade oss in i bilen och åkte dit, man är väl inte mer än fågelskådare.....
 

Då var vi hemma igen efter ännu en skådarhelg på Öland. Sammanfattningen av helgen är fantastiska obsar med bl a sammetshätta och praktejder som resans höjdpunkter. Bra fotolägen och flera bilder  på arter som vi kommer lägga upp under "Senaste" så fort vi har gått igenom materialet. Det blir några tusen bilder under en sån här helg att gå igenom.
Efter att ha varit nere i Ottenby både i mars och april blev det nästan en chock när vi kom dit. Bilar var parkerade överallt och människor syntes i varenda snår. Rostgumpsvala var rapporterad och sågs från parkeringen. Vi stod ett bra tag och spanade in bland jagande hus- och ladusvalor, vi blev alldeles yra av att följa dom för att hitta rostgumpen och till slut gav vi upp. 
På kvällen åkte vi till Kapelludden för att kvällsskåda. Vi stod och spanade ut över havet och såg småskrakar, olika vadare, förbiflygande måsar och tärnor men upptäckte en avvikande fågel som låg tillsammans med ejder. Det var något med den som gjorde att vi granskade den lite närmre, näbben var åt det gula hållet och profilen stämde inte med vanlig ejder. Vi misstänkte då att det kunde vara en  praktejder men inte en helt utfärgad, så samtidigt som vi hade den i tuben sökte vi information på nätet, där satt den "praktejder 2K".
På väg tillbaka till bilen fick vi syn på en rödspov som stod på ängen alldeles nära vägen, vi tog en serie bilder i det avtagande ljuset.
Nästkommande dag ringde väckarklockan tidigt och det bar iväg till Ottenby på nytt.
Under morgonen hade det flugit in hundratals sångare, vart man än tittade satt ärtsångare, lövsångare, svarthätta, trädgårdssångare och många törnskator och grå flugsnappare. I Fyrträdgården rastade nattskärror helt öppet på grenarna i tron av att vara helt "osynliga".
Plötsligt gick larmet att sammetshätta syntes runt Södra Lundensjön. Vi gjorde som alla andra, kastade oss dit och stövlade ut för att hitta den lilla sångaren någonstans i buskagen.
Det kändes verkligen som att leta efter en nål i en höstack, men varenda buske var bevakad av skådare. Efter en stunds letande hördes ropet "där är den!" Den kom flygande över ängen och landade högt upp i ett träd dit hundratals kikare riktades. Vi hann se den i flykt och lyckades få en dokumentationsbild där man ser det mörka huvudet med det karaktäristiska röda ögat, så lyckat!
Även denna kväll avslutade vi på Kapelludden, det var ganska lugnt ut över vattnet men precis nedanför där vi stod dök det upp en blåhake som helt orädd födosökte efter strandkanten. Den hoppade runt bland stenar och tång och fångade insekter. Vi blåste av så många bilder på den lilla blå att minneskortet tog slut.
Lite synd för strax därpå dök blåhake nummer två upp......
 

På fredagskvällen trodde vi att vi äntligen hade fått en dammsnäppa i tuben. Avståndet var i längsta laget men vi tyckte karaktärerna stämde bra, men var väldigt osäkra.  Vi hade koll på den i säkert en timme innan en mer rutinerad skådare med bättre utrustning dök upp och kunde bedöma den som gluttsnäppa, surt sa räven!
På lördagen duggade årskryssen tätt. Vi började i Kvismaren och redan på vägen dit fick vi syn på årets första törnskata som satt och spanade från toppen av en buske, det var bara början.
I Lötenplattformen kunde vi kryssa lärkfalk, svarttärna och dvärgmås samtidigt som vi hörde göken ropa från Rysjö hagar.
En liten fikapaus och sedan bar det av till Oset där en gravand blev vår första obs.
Det var extremt många grönbenor som rastade och överallt for det fram gulärlor. Vi slog oss ner vid röda bänken efter tvärvägen, och på vallen ut på Ormestaängarna hade vi brushane, drillsnäppa, strandskata, grönbena, rödbena och vårens första spovsnäppa, allt på bara några kvadratmeter. Häftigt!
Innan vi åkte hem stannade vi till vid Södra Näsbytornet och spanade av det nyanlagda området. Uppifrån Näsbykullen har man bra översikt över Lillängen och Näsbyängen. Många arter har redan hittat till de nya delarna och många olika vadare fanns där, bl a mindre strandpipare och en mosnäppa.
Idag söndag verkade fåglarna ha hittat till Boglundsängen och så gjorde även vi. Bl a rödstrupig piplärka, citronärla och roskarl var rapporterade.  Ett sött litet gäng med knipungar guppade runt ute i dammen, och några småspovar stod och vilade ute på vallen.
Citronärlan hade försvunnit ur sikte strax innan vi kom så det var bara att börja söka. En spovsnäppa rastade bland ett tjugotal brushanar och över tornet kom en pilgrimsfalk och försvann lika fort som den dök upp.
Ett lätt duggregn började falla och vi började ge upp hoppet om att få se citronärlan, men plötsligt dök den upp på samma plats den setts tidigare under dagen.
Citron behöver inte alltid smaka surt....

Då var vi tillbaka efter en helg på Öland utan internetuppkoppling. Här kommer ett försök till en sammanfattning av Valborgshelgen.
Ottenby bjöd som vanligt på bra obsar och fotolägen längs Fyrvägen. Nästan varje gång är det någon art som sticker ut i antal och håller sig nära vägen. Denna gången var det brushanar som födosökte och spelade på tacksamt fotoavstånd.
Vi försöker även hitta andra lokaler på Öland, så vi tog en tur till de norra delarna av ön. Vi tittade i Ölandsguiden och bestämde oss för att bl a besöka Högby i höjd med Löttorp. Det visade sig var en fantastisk lokal med betade strandängar och en 500 m lång väg ut i Östersjön som avslutades med en fyr. På ett litet område där det låg ett tiotal stenar i vattnet kunde vi se småtärna, drillsnäppa, rödbena, större strandpipare, silvertärna och en gluttsnäppa.
Efter det åkte vi söderut mot Hallnäs udde, en väg som blev smalare och smalare ledde oss ut till målet. Efter vägen fick vi syn på en halsbandsflugsnappare som retfullt flög framför bilen och följde med oss ett par hundra meter utan att ge oss chansen till en bild.
Vi parkerade bilen och fortsatte till fots den sista biten till udden. Vägen var kantad av höga enar och det var en kör av fågelsång i luften. Flera hundra vitkindade gäss rastade ute på strandängarna och tog till vingarna då en havsörn gjorde ett utfall. Sång- och piplärkor, stenskvättor och tidiga sångare födosökte febrilt samtidigt som ladusvalor for runt den gamla stenfyren. Så fort vi hinner kommer vi lägga in några bilder på dessa fantastiska platser, men redan nu finns några nya fåglar under "Senaste".
En önskan har varit att få en ängshök sittandes på en stängselstolpe, men önska kan man ju alltid. 
Det är svårt att beskriva lyckan när vi fick syn på årets första ängshök som flög över fälten vid Sibyllas jaktstuga och  istället för att flyga förbi sätta sig på en stolpe precis där vi stod. Ibland har man bara den där turen att få som man vill. Vädigt nöjda började vi åka hemåt men bara några hundra meter längre fram stod en ägretthäger ute på ett gärde, vilken avslutning på Valborg.....

I helgen gjorde vi en snabbvisit på Öland. Vi hann besöka Beijershamn, Penåsa och ett mycket blåsigt Ottenby.
I Beijershamn lufsade vi runt i ädellövsskogen där sipporna blommade för fullt och luften var fylld av fågelsång. Ute på maderna rastade en hel del vadare och några enstaka fisk- och silvertärnor dök ute i sundet. Ärlor och lärkor for ivrigt omkring på strandängarna i sällskap med brushanar och strandpipare.
Vägen ut till Penåsa kantas av stenskvättor, sånglärkor och piplärkor som sitter som små utropstecken på murarna av Ölandssten. Vägen från Kastlösa till Penåsa är en av våra absoluta favoriter.
Över Alvaret seglade havsörn, röd glada och brun kärrhök, men tyvärr ingen ängshök denna gång. 
Nere i Ottenby blåste det friskt från sydväst men inne på Fågel blå var det kav lugnt. Där avnjöt vi Ölandslufsa med fläsk och rårörda lingon samtidigt som vi kunde kryssa några arter utanför fönstren. 
Även om rariteterna uteblir så finns det alltid motiv att fotografera, några av dem ligger under "Senast fotograferade".
Jo det var så sant, för tredje gången missade vi en dammsnäppa, denna gången i Beijershamn. Men vem vet, det kanske blir fjärde gången gillt....

Helgen som snart passerat var en helt vanlig skådarhelg. Den började på fredagen med en tur till Kvismaren där vi letade efter fjällgåsen som rapporterats. Inte såg vi någon fjällgås men skönt att komma ut och få frisk luft och träffa andra skådare. Ute på Ängfallaåkrar kunde vi se den rödhalsade gåsen som varit där en längre tid. Konstigt att man nästan vant sig att ha en sådan raritet i Kvismaren och inte reagerar mer när man ser den.
På lördagen återvände vi till Kvismaren där det var full aktivitet kring Öby kulle, ormarna som nyss vaknat drar verkligen besökare.
Huvudnumret bland fåglarna var mandarinandsparet som gästade Hammarmaden.
Sedan tog vi en tur ut till Tysslingen, i södra tornet blåste det riktig motvind. Till en början såg det helt tomt ut framför tornet, efter grundligt letande kunde vi ändå pricka in 4 större strandpipare och en skogssnäppa, alltid något. Vi fortsatte runt sjön och fick se tornfalkar, ormvråk och en havsörn som fick varenda rastande gås på vingar. Som avslutning på rundturen fick vi syn på vår första stenskvätta för året som karaktäristiskt stod och spanade från toppen av ett stenröse.
Söndagen fick bli en promenad runt Oset, riktigt bra med änder och gäss av olika arter.
Totalt kunde vi räkna in 8 olika and- och 6 olika gåsarter. 
Fika vid Ekbacken fick avsluta helgens skådning och tre rödbenor ute på Sjölandet blev helgens sista obs...

Ett dygn består av 24 timmar, 12 av dessa var vi ute och skådade. Vi började i Södra tornet i Tysslingen. På väg ut till tornet mötte vi en skådare som sa att det var helt tomt på fågel, vilken början på dagen. Det var väl bara att hålla med, men ett 50-tal krickor låg utanför tornet och sånglärkor, ängspiplärkor och några sävsparvar visade upp sig. Plötsligt fylldes himlen av gäss och en flock bestod av ett 100-tal bläsgäss som drog mot norr. 
Vi fortsatte till Garphyttans Nationalpark där vi tog en riktig långpromenad på ett par timmar i solen. Det var skönt att gå i skogen och höra alla vårläten, högt upp på himlen svävade en blå kärrhökshane. Hackspettarnas trumvirvlar ekade mellan träden, en spillkråka födosökte bland murkna trädstammar och nere i snåren kilade några gärdsmygar omkring. 
En tur runt Villingsberg fick bli nästa mål. Sjöorre var rapporterad från en av sjöarna där uppe, dom missade vi men fick istället se flera storlommar. På kort tid blåste vi två riktigt fina fototillfällen. Först stod en skogssnäppa perfekt vid en liten bäck, strax därefter stod en morkulla bara två  meter från bilen när vi hade stannat. Båda två hann dock försvinna innan skärpan var inställd...hmm.
En fjällgås hade rapporteras från Kvismaren så vi tog en tur dit då vi inte fått nog av friskluft och fåglar. Det blev ingen fjällgås men vi kunde ändå kryssa fiskgjuse och brun kärrhök från Lötenplattformen. 
Dagen avslutade vi med att lyssna efter ugglor. Att stå i skymningen och höra trastkören, ropen från tranor och storlommar  samtidigt som morkullor drar knorrande fram på den mörka himlen är svårslaget. Det var lördagens upplevelser, idag putsade vi fönster......



 

Nu har ni möjlighet att köpa två fina fototavlor av Birdnerds och samtidigt bidra till forskning. Nyckelfonden USÖ har nu en auktion på Lauritz.com där hela beloppet tillfaller forskningen. Klicka på bilden för att komma till auktionen.
 Nyckelfonden är en stiftelse som genom gåvor och donationer stöttar den medicinska forskningen vid Universitetssjukhuset 
i Örebro. Hittills har flera forskningsprojekt om bland annat cancer, diabetes och mag- och 
tarmsjukdomar förverkligats. Upptäckterna kommer snabbt till nytta för både vården och patienterna i länet.
 

Ölandsvistelsen började lida mot sitt slut och det är alltid lika tråkigt med uppbrott och hemresedag.
Trots den friska nordvästvinden bestämde vi oss för att gå ut på pirspetsen i Beijershamn. Där utifrån blev sandreveln mer lättskådad och det var en häftig syn att se 16 havsörnar samlade på samma ställe ute bland skären och man kom faktiskt ganska nära strecken som gick mot norr. På sandreveln fick vi även kryssa årets första rödspovar och en kaspisk trut. Därefter tog vi en tur till Mörbylånga Hamn där svart rödstjärt hade rapporterats. Vi gick runt silon och de andra byggnaderna några varv. Uppe på taket såg vi en snabb rörelse av en liten fågel och letade febrilt. Precis när vi gett upp och skulle sätta oss i bilen fick vi syn på en mörk skugga som flög förbi. Inne på gården vid bygghandeln på en jordhög fick vi fatt på rödstjärten, tryckte av några snabba bilder innan den stack vidare, vilket vi också gjorde.
På vägen mot bron kunde vi kryssa en blå kärrhök och över bron svävade en röd glada.
Innan vi bestämde färdväg hem kollade vi om det setts något intressant vi kunde försöka ta på hemvägen. En tallsparv i Målilla, varför inte.
Vi ställde GPS:en på S. Långgatan 27 A, plötsligt kändes resan hem mycket roligare. Väl på plats i ett villaområde i Målilla och inte en människa i sikte undrade vi om vi kommit rätt. Tittade lite försiktigt med handkikaren och fick se ett gäng gulsparvar som satt i träden kring tomten till 27:an. De verkade intresserade av en matningen där inne. Känns alltid lite konstigt att smyga runt med kikare i ett bostadsområde, men vad gör man. Ut ur huset kom Calle som bodde där och undrade om vi letade efter tallsparven. Och det gjorde vi ju, så han bjöd in oss i huset för att skåda i värmen. Vi tackade nej för vi tyckte vi hade bättre uppsikt utifrån, medan han och några andra skådare hölll vakt på matningen inifrån huset. Efter en kall halvtimme dök den upp från ingenstans  och satte sig  toppen av en björk. Lika snabbt kom Calle ut ur huset och frågade om vi såg den. Vi stod säkert en kvart och studerande den, fick även några dokumentationsbilder innan vi tackade så mycket för oss och fortsatte hemresan. 
Ett perfekt slut på en fantastisk Påskhelg....

I år firade vi Påsk på Öland för första gången.
Vi orkade inte vänta på flyttfåglarna utan vi åkte för att möta dom. Vi hann med en runda i Beijershamn redan när vi kom ner på Skärtorsdagen. Nere vid Södra tornet kunde vi höra strandpipare ute på maderna, strax kom två storspovar flygande. Vi kunde även kryssa skärfläcka, kärrsnäppa och flera andra "årsarter".
Långfredagen började i Stora Rör med streckskådning, vindstilla och med en sol som värmde riktigt gott. Det rörde sig en hel del i sundet, ejder, alfågel, småskrake och sjöorre. Årets första skärpiplärka flög förbi oss ett par gånger. Långt ute mot Revsudden drog fyra smålommar mot norr.
 Nera i Ottenby fick vi se flera vadare som drog runt inne i Gäddviken och fick se brushanar för första gången i år. Som vanligt kunde vi även kryssa några skådare från Närke.
Dagen avslutade vi i Össby skjutbanedunge där brandkronad kungsfågel setts under dagen. Vi träffade en skådare som sett den födosöka i de norra delarna av dungen. Enkelt kryss tänkte vi och klafsade ner efter den leriga körvägen till dungen. Men det är nte helt enkelt att hitta en liten intensiv individ bland buskar, träd och snår. Vi fick se en och annan rödhake och gärdsmyg men ingen kungsfågel. Till slut längst ner i den södra delen av dungen fick vi syn på den lilla fågeln, den satt inte still många sekunder, men till slut fick vi ändå en dokumentationsbild. Ingen dålig avslutning på Långfredagen
Påskaftonen var en blåsig historia, vi började i ett vindpinat Kapelludden. Vinden kom från fel håll och det var inte många streck ute över havet. Vi fortsatte ner till Västerstadsviken (men hann äta Kroppkakor i Arontorp) lika blåsigt på västra sidan men där fanns gott om vadare. Ute i viken fick vi se minst 200 strandskator och säkert 100 skärfläckor. Inne på bankarna födosökte ett hundratal större strandpipare tillsammans med en stor grupp kärrsnäppor och ett par brushanar. I vattnet utanför stranden guppade flera sälar nyfiket tittande åt vårt håll där vi kämpade för att stå upprätta i vinden. 
Som avslutning på dagen tog vi en tur ner till Ottenby. Vi stod ett tag i vindskyddet ute på spetsen då ett moln med regn och hagel drog förbi. Det var första gången som vi lämnade Ottenby som sista bil, tveksamt om vi någonsin kommer att vara den första......
 

Vi parkerade bilen längs den smala skogsvägen,  ljuset började sakta avta.
Från skogen hördes koltrasten sjunga på sin utsiktsplats i toppen av en gran. Plötsligt med ett knorrande läte kom en morkulla flygande över våra huvuden.
Månskäran gav en perfekt inramning till den stilla vårkvällen.
Helt utan förvarning, på tysta vingar och med tunga vingslag kom berguven.
Vi hann precis se siluetten som avtecknade sig mot det svaga ljuset som dröjde sig kvar på himlen. Lika fort som den dök upp försvann den bakom en ridå av höga granar...

Vi tog nog blåsten med oss hem från Öland.
En snabb promenad kring Oset med mycket frisk luft blev dagens utflykt.
Det var inte lättskådat när vinden tog tag i både tubkikare och kamera. Det känns som om fåglarna ligger lite lågt, det är inte samma sång och liv när det blåser eller så är det att man inte hör dom när vinden viner helt enkelt.
Det rastade en hel del änder av olika arter på Ormestaängarna, bl a gräs-, bläs-, stjärt-, snatterand och kricka.
Klicka på bilden till höger så ses några av arterna där.

 

Det är inte ofta vi åker till Öland i annat syfte än att skåda fågel, men lördagens resa dit var en sådan. Trots inbokat möte hann vi ändå med att skåda fågel en stund.
Vi korsade ön via Resmo och över Möckelmossen, tog höger vid Alby och åkte väster ut mot Mörbylånga. På åkrarna kring Alby rastade ett hundratal ljungpipare tillsammans med tofsvipor. Lite senare passerade en havsörn vägen och ut över Alvaret kretsade en vråk, som vi trots det tidiga datumet vill bedöma till bivråk. 
I Mörbylånga fotade vi några råkor som födosökte i en park, och i Beijershamn kunde vi kryssa 2 gravänder. Att kliva ur bilen lockade föga då det blåste halv storm från nordost, så bilskådning var ett bra alternativ.
Vi avslutade med kroppkakor i Arontorp, faktiskt lite av resans höjdpunkt...
 

I fredags dök en rödhalsad gås upp i Kvismaren, detta blev inledningen till en vårlik skådarhelg. 
Lördagen startade tidigt med en tur till Villingsberg. Vi tog frukosten med oss och på en solig bergsknalle vid Lanforsdammen njöt vi av den.  Förmiddagen förflöt utan några större upptäckter, ett par gröngölingar ropade till varandra och en varfågel satt uppflugen i björktopp nedanför Kärmenberget.
Eftermiddagen tillbringade vi i Kvismaren där den rödhalsade fortfarande drog många skådare. I Rysjön var det som vanligt gott om änder, gäss och svanar.
Idag tog vi en promenad runt Åslaholmen och Fågelsjön och försökte hitta så många vårtecken som möjligt.  Solen värmde skönt och vi såg våra första fjärilar, tussilago och blåsippor. Nu ligger dom uppladdade under "senaste" och det känns verkligen som om våren har kommit för att stanna....
 
 

Äntligen fick vi tid att sammanfatta helgen. Veckan har gått åt till att redigera och rama in foton. Förhoppningsvis ska några av  våra bilder vara med på en välgörenhetsauktion nu i vår. Det har varit en hel del pyssel med att hitta rätt ramar och välja rätt bilder. 
Lördagen tillbringade vi i Kvismaren och det måste nog ha varit rekordmånga spetsbergsgäss där (758 rapporterade). Vi stod en lång stund i Lötenplattformen som var ett av de få ställen där det var lä. Det rörde sig många arter i Rysjön, bl a salskrake, bläsand, kricka, gråhäger, snatterand och ett par havsörnar som seglade förbi. En varfågel passerade tornet och på Fornskinnsåkern for två råkor runt i blåsten tillsammans med kajor och kråkor.
Söndagen var om möjligt ännu blåsigare men solen sken och Tysslingen blev ett självklart mål då tusentals sångsvanar rastade där. Många människor med kikare och kameror trängdes i "fållan" för att studera svanarna som nu kommit högre upp på maden. Det flög in nya flockar hela tiden och den kraftiga vinden gjorde att deras inflygning och landning gav flera riktigt bra fototillfällen.
Bland alla tusen sångsvanar upptäckte vi åtminstone tre mindre sångsvanar, men ännu roligare var att 8 stycken hade hittat till Oset där det inte varit mer än ett tiotal rapporter de senaste 40 åren.
På hemvägen fick vi syn på vårens första dubbeltrast som satt uppflugen på en stängselstolpe ute i en kohage.
Imorgon är det fredag igen, kanske hinner vi ut en sväng....
 

Äntligen!
Idag var det första dagen vi hann ut efter jobbet och skåda medan det fortfarande var ljust. Det var 4 månader sedan det var möjligt.
I dag var det både soligt och vindstilla i Oset, så det blev en fantastisk premiär. 
Det var mest gäss och svanar på lokalen men vi fick se årets första sothönor i Oset.  Ett par stjärmesar for runt bland trädtopparna inne i Torndungen och en stare kom flygande tillsammans med en flock kajor.
Det här är bara början, nu kör vi.....

I helgen kom flyttfåglarna, Tysslingen bjöd på ett tusental sångsvanar och i Kvismaren flög flock efter flock med gäss in. 
Vi började helgen i Oset där både brunand, bläsand och storskarv rastade. Ute på iskanten stod ett hundratal gräsänder med nästan lika många gråtrutar och även ett par havstrutar. Efter vinterns tystnad är det härligt att höra alla vårläten.
På maderna hörs gässen åter och i luften kan man höra sångsvanarnas trumpetande.
Det är alltid lika spännande att spana igenom gåsflockarna där vi förutom grå- och sädgås även kunde upptäcka bläs- och spetsbergsgås och en och annan hybrid.
Ute i Kvismaren hörde vi vårens första sånglärkor sjunga över Fornskinnsåkern och där fick vi även syn på en råka som drog runt och födosökte tillsammans med  en flock kråkor. 
I helgen var det örnräkning och vi såg åtminstone 9 havsörnar totalt från de olika fågellokalerna vi besökte.
Idag är det 1 mars och det betyder väl ändå att våren är här......

Det känns som om våren kommit, över 100 sångsvanar i Tysslinge är väl ett bra tecken.
Igår började vi skådardagen med ett besök vid Rånnestamaden och fick se sångsvanarna flyga in och de första tofsviporna rasta på maden. Vi for vidare från den vårlika slätten upp mot vinterlandskapet i Kilsbergen. Snön låg fortfarande kvar och skidbackarna var välbesökta. På väg mot Kroktjärn såg vi en orre flyga förbi för att försvinna ut i skogen. En järpe stöttes upp i vägkanten och flög in bland granarna där den sprang runt och visade sig en kort stund. Vi stannade till  vid en fågelmatning och iakttog småfåglarna som håller till i skogen. Det är alltid roligt att se talltitor, svartmesar och en och annan tofsmes bland de övriga matgästerna.

Idag  tog vi en promenad i Oset, isen var borta från gångvägarna och det var riktigt skönt att kunna ta ut stegen. Det märks att fågellivet börjar återvända när man hör gässen ute på ängarna och solen värmer skönt i lä. Ett par stjärtmesar dök upp vid matningen och det blev dagens bild. Vaken vid Svartåns mynning har blivit så stor att den knappast kan kallas vak längre och  där ute låg det flera knipor och guppade, ovanför gled en havsörn hastigt förbi.
På slutet av vår rund kunde vi som vanligt se den lilla krickan och stjärtandshybriden i Cementrännan.
Trots att det bara är februari känns det som april, plötsligt förvinner solen och ett snöblandat regn börjar falla, ett typsikt aprilväder...
 

Då det inte hände mycket på lördagen sparade vi blogginlägget till söndagen. Tyvärr gjorde det ingen större skillnad.
I 2 dagar har vi halkat runt i Oset och spanat efter fåglar.
På Gamla tippen fick vi se stenknäck, vinterhämpling och forsärlan som visade sig vid Reningsverket.  När vi passerat Svartåns mynning på väg mot Fågeludden så plingade det till i mobilen, Johan Å rapporterade ut en Rördrom vid Urholmen så vi vände på klacken och gick tillbaka. Han stod i tornet och beskrev via sms hur den rörde sig i vassen, men tyvärr fick vi inte syn på den och gav upp efter ca 20 minuter. Förmodligen blev den skrämd av en moped som precis hade passerat.
Rundan via Fågeludden gav  en varfågel som karaktäristiskt satt i toppen av ett träd och självklart för långt bort för en bild.
Dagens runda i Oset blev en repris av gårddagen men med mer sol och en isande vind.
Så helgens obs får vi väl ändå säga blev den vackra hybriden mellan stjärtand och gräsand  som höll till med gräsänderna i Cementrännan.
Nu har halva februari  passerat och det dröjer nog inte länge innan de första vårfåglarna dyker upp, kanske redan nästa helg...

Sol och 2 grader varmt! Vi åkte upp till Garphyttans Nationalpark för att försöka få syn på den tretåiga hackspetten. Plusgrader och snötyngda träd är ingen bra kombination. I skogen rasade snön ner från träden och  yrde i luften, att försöka höra ljudet av en födosökande hackspett var helt omöjligt. Vi gick stigen fram till Skomakartorpet och gjorde avstickare in bland gammelgranarna. Snön gick ibland upp till knäna och uppifrån rasade snön ner innanför kragen. Allt som allt så blev det ett bra motionspass, men ingen hackspett.
Vi åkte vidare till Kumla reningsverksdammar där en smådopping håller till. Det blåste en isande vind och solen försvann bakom molnen lagom tills vi kom fram. Fram kom också doppingen, men mycket tillfälligt då den mest höll till inne i vassen utom synhåll. Vi stod och lurade i vassen  och väntade ut den, plötsligt kom den farande strax över vattenytan, gick ner och simmade mot den lilla nordligaste dammen. Vi följde efter och satte oss ner på huk och lyckades få några bilder när den födosökte mellan gräsänderna i dammen. Skönt att konstatera att ljuset är på väg tillbaka och att äntligen få ett hyfsat fotoläge...

Tvättstugan bokad och både horn- och jorduggla rapporterade från Kvismaren. Visst skulle vi hinna åka ut och försöka ta dom men ändå hinna hem till tvättiden. Det gick sådär.
Jordugglan var den första vi fick syn på där den satt på en lutande snökäpp i strålkastarsljuset. Tyvärr hann den lyfta och flyga iväg i mörkret innan vi fick upp kameran. Vi fortsatte framåt på rakan ner mot Västra kröken,  på en stolpe i dunklet kunde vi ana siluetten av ännu en uggla. Även den lyfte innan vi var framme, men vi tyckte oss se att det var hornugglan. Vi vände bilen och gjorde ett försök till.  Den var tillbaka på stolpen i kohagen och försiktigt åkte kameran ut genom fönstret för att försöka ta en dokumentationsbild.
Vi rullade närmre och närmre men fick för oss att det bara var den tomma stolpen vi fotade, det var väldigt mörkt och snöigt och klockan var redan 18:40, men när vi kom ännu lte närmare såg vi att  det faktiskt var ugglan som satt där. Trots ISO 6400 och 1/10 sek  så blev det ändå några bilder. 
När vi körde tillbaka fick vi se en skymt av jordugglan som flög förbi framför bilen och ut över de mörka fälten.
Tvätta får vi göra imorgon...

Helgen bestod av två dagar fyllda med snöfall. 
Det blir tyvärr inte många foton tagna såna här dagar, men vi har fått tid för genomgång av tidigare tagna foton. Förhoppningsvis blir det några "nya" bilder på hemsidan, under "senast uppladdade".
Idag tog vi en sväng över Kvismaren för att åtminstone få tillfälle att se några fåglar.
På en stängselstolpe nere i Västra kröken satt en fjällvråk och hukade i snöfallet och bland fröställningar ute i kohagen drog en flock vinterhämplingar fram. I toppen av en buske satt en varfågel och spanade ut över Löten.
Vi fortsatte på de moddiga vägarna och vid Hammarkullen försökte några domherrar hitta något ätbart. Det var glest mellan fåglarna och svårskådat i det envisa snöandet.
På tillbakavägen kunde vi se varfågeln sitta på samma ställe som tidigare och i slutet på Västra rakan fick vi syn på några steglitser som likt vinterhämplingarna flög mellan de torra fröställningarna. En bit därifrån satt dagens andra varfågel och blickade ut över det vita landskapet.
Nu kändes det rätt skönt att åka hem och fortsätta genomgången av gamla bilder, gärna från sommarhalvåret...


 

Ett ymnigt snöfall på lördagen hindrade oss inte från att  åka ut i markerna, efter en arbetsvecka finns det ett rejält skådarbehov. Redan på vår innergård fick vi ett årskryss då vi såg en stare sitta och kura i ett träd tillsammans med både björk- och koltrast. Vi tog en tur till Karlslund där det alltid finns något att se. Vi började uppe vid Fallen och kunde inte låta bli att söka upp strömstaren som har blivit lite av en sport att försöka ta en riktigt bra bild på. Men dagens förutsättningar var inte de bästa och den höll ett riktigt bra tempo i sitt födosökande. Efter en stund landade den på iskanten inte långt ifrån oss och vi fick åtminstone några bilder.
Vi rundade Fallenparkeringen och uppe i altopparna flög det runt en stor flock grönsiskor och några enstaka gråsiskor.  Vid matningen på Borrarbacken kunde vi kryssa både bo- och bergfink bland annat. 

Idag visade sig solen och det var en underbar vinterdag. En skön promenad i Oset med försök att ta bättre bilder på kungsfiskaren som fortfarande håller till vid bryggan nere vid Svartån. Tyvärr gav det inget fotoresultat då den inte ville visa sig på nära håll. Det var inget riktigt bra läge på någon fågel där idag när ljuset var på vår sida. Men det är väl charmen med det hela, det ska inte vara lätt. 
Som avslutning på dagen åkte vi till Kvismaren. Förutom Hasse M och Magnus P så såg vi en varfågel uppe på Husön.
När vi passerade Löten och spanade ut över Rysjön fick vi syn på en havsörn. Vi stannade bilen och såg när den landade ute på isen, där stod ytterligare 5-6 havsörnar.
En mäktig avslutning på en omväxlande skådarhelg, både väder- och artmässigt.
 

Gårdagens försök att hitta den tretåiga hackspetten i Garphyttans Nationalpark  var en hal historia. Vägen upp mot Övre skogsparkeringen var en katastrof av ren blank-is.  Väl inne i skogen var det lättare att ta sig fram. Vi lyssnade och hörde ett svagt knackande, försökte lokalisera var det kom ifrån. Inne i den gamla granskogen smög vi fram och lyckades se "den skyldige", en större hackspett. Vi letade vidare och vid ytterligare  tre tillfällen blev vi lurade av större hackspettar som var ovanligt försiktiga i sitt födosökande.
Det blev ingen tretåig denna gång, men det är ingen ko på isen, vi försöker igen...