14 dagar i april

Tanken var att blogga regelbundet, men oj vad tiden går när fåglarna väller in. Detta blir ett försök att sammanfatta de senaste 14 dagarna.
Det började med att en pärluggla rapporterades från Kvismaren tidigt på morgonen, men då jobbet måste skötas trodde vi inte att den skulle vara kvar till arbetsdagen var slut. Men till vår stora glädje satt den kvar på samma kvist ända tills även vi hade möjlighet att åka ut och få se den och ta några bilder.
På måndagen hade vi bokat tvättid och som flera gånger tidigare händer det något speciellt ute i fågelvärlden just då. Denna gången rapporterades en spelgalen tjäder från södra Närke, vi drog direkt. På en smal skogsväg smög vi fram och letade efter tuppen, och plötsligt kom den som skjuten ur en kanon och satte bilen på plats. Vi drog oss sakta tillbaka och kunde ta några bilder där den spelade ut hela sitt register. Sedan var det raka vägen hem till tvättstugan där kläderna både hann bli rena och torra.
En kort sväng till Öland helgen därpå resulterade förutom årskryss i form av dvärgbeckasin och fjällpipare även i ett livskryss. En stilla promenad över Kapelludden där vi spanade av Skedstaviken avbröts när en grupp skådare ute vid sjöboden började ropa och vinka på oss. Vi förstod att det var något speciellt och la benen på ryggen och rusade med all utrustning så fort vi kunde mot udden. Väl framme fick vi reda på att en rostgumpsvala rörde sig i området tillsammans med några ladu- och hussvalor. Nästan omgående flög de in från hamnen rakt ovanför där vi stod och rostgumpen gjorde några ärevarv över våra huvuden. En fantastisk obs och vårt 306:e livskryss.
Samtidigt hemma i Oset hade det setts en mindre sumphöna och vi tänkte, varför inte försöka ta även denna när vi ändå skulle åka hem. Under hemresan övertalade vi oss om att det inte gjorde något om vi skulle missa den då vi redan fått rostgumpen. 
Ju närmre vi kom Örebro desto högre puls fick vi och erkände för varandra hur gärna vi önskade att den skulle vara kvar. Väl framme parkerade vi bilen och med snabba steg gick vi ut mot Ladviken, samtidigt tilltog vinden och snöblandat regn började falla. Några skådare sökte skydd vid Rosenbergsstugan och vi var nära att göra detsamma, men tänkte att det får bära eller brista och trotsade vädret. Vi hann bara komma fram till platsen där en tapper grupp skådare stod kvar, när sumphönan började spela och diskret röra sig mellan vasstuvorna. Där satt den, två livskryss på samma dag.
Nu lämnar vi april och går in i maj månad, och det är tveksamt om vi kommer att få mer tid till att blogga de närmaste 14 dagarna....

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-