2016 > 10

Trots utdelningen vi fick på Öland med tre nya livskryss, blev vi lite besvikna när vi halvvägs hem fick larmet om en ökensångare som hade dykt upp på den norra delen av ön. Det blev inte bättre när vi sen fick se bilderna på den, vilken snygg liten sångare. 
Men ibland sker under. Helt otippat dyker det upp ännu en ökensångare i landet, och av alla ställen är det på parkeringen bakom Rusta i Borlänge. Detta var på fredagen och vi hoppades innerligt att den skulle vara kvar även på lördagen. 
Vi var beredda på att ta en tur till Dalarna och på lördagsmorgonen kom rapport om att den var kvar.
Samma visa varje gång, första delen av resan är vi kolugna och helt inne på att "flyger den så flyger den". Andra delen av resan är en lång pina, då tänker vi mer "den måste vara kvar!!"
Äntligen framme, men på parkeringen utanför Rusta ser vi några grupper av skådare som irrar runt, inget gott tecken. "Jodå, den var här nyss men flög ut över stora parkeringen och är sedan dess försvunnen".
Efter en tids letande ropades det ut att den var tillbaka på samma plats igen.
Det var ingen stillsam fågel, den genomsökte buskagen noggrant från den ena sidan till den andra och ganska ofta skymd. Till slut visade den upp sig fint och vi fick både se och fotografera den.
Man kan undra vad kunderna som var där och shoppade tänkte när det stod ett femtiotal personer och stirrade in i buskarna utrustade med kikare och kameror.
Själva kan vi inte för våra liv förstå hur man väljer att åka och handla när det finns en ökensångare att skåda.....

Läs hela inlägget »

Dags för ett andra försök på sibirisk järnsparv. Nu hade det dykt upp ännu en individ, denna gången på Parboäng.
Vi åkte dit och mötte många skådare som nöjda lämnade platsen, men det fylldes på av lika många som liksom vi önskade få se den östliga rariteten. En liten yta av stranden var omringad av skådare som nyligen sett den skymta förbi i mollorna, hoppet steg. Det var inte helt lätt att se området den hade rört sig i men så småningom fick vi bättre sikt då nöjda skådare lämnade plats. Rätt som det var hoppade järnsparven ut på tångbädden och visade upp sig en kort stund för att  återigen försvinna in i vegetationen.
Där satt den, tre livskryss innan halvtid och paus för fika. Det måste väl ändå vara ett äkta hat-trick.....

Läs hela inlägget »

Efter det lyckade mötet med azurmesen blev nästa stopp Segerstads fyr där en sibirisk järnsparv setts helt nyligen. En lång smal grusväg ledde ner till ett kaos av bilar. En promenad längs tångfyllda stränder och kohagar avslutades med stor folksamling som nyligen sett järnsparven. Det kändes hoppfullt.
Vi stod en bra stund och tittade intensivt, "där är den" hörde vi från andran änden av ledet, men vi hade valt helt fel placering och missade den. Vi flyttade oss och fick syn på en grupp skådare från Närke, det var trevligt att prata lite med dom men någon järnsparv blev det inte för vår del. Vi gav upp järnsparven för tillfället för att göra ett försök på en vitgumpad buskskvätta en bit norrut.

I Mellby på ett gärde skulle buskskvättan befinna sig, om den fortfarande var kvar.
Lite svårparkerat med varningar från andra skådare om en irriterad markägare hittade vi en plats för bilen och smög ner mot åkrarna. Vi hade fått tips om att den uppehöll sig på den nyplöjda delen av åkern. Det låter lätt, men när man väl är på plats inser man att åkern är stor och fågeln väldigt liten. Men ganska snart såg vi att det rörde sig en del fågel i området, ängspiplärka, gärdsmyg, rödhake och sädesärla. Plötsligt fick vi syn på en intressant individ som kilade runt och dök upp på toppen av jordklumparna.
Vi gick försiktigt närmare och kunde avgöra att det var den vitgumpade.....
 

Läs hela inlägget »

Azurmes

Äntligen hade vi möjlighet att åka ner till Öland där flera östliga rariteter hade rapporterats de senaste dagarna. Skulle vi hinna se dem innan de flög vidare?
Det första försöket fick bli azurmesen som setts vid Grönhögens Golfbana. När vi kom dit stod det skådare längs hela kustlinjen men fågeln hade inte setts på en stund. Alla letade febrilt men sen kändes det som om folk började ge upp sökandet. Lite nedstämda bestämde vi oss för att gå tillbaka efter stranden och titta där det rörde sig många blåmesar och talgoxar. Strax söder om den Lilla hamnen blev vi omsprungna av en skådare som sa att azurmesen var synlig. Vi hade tagit rätt beslut och fick chansen att både se och fotografera den sällsynta gästen. Inom några sekunder var platsen fylld av entusiastiska och upprymda skådare.
En riktig njutobs och en bra början på dagen.....

Läs hela inlägget »

Prärielöparen hade visat upp sig fint strax söder om Hahns fiskebodar i Ottenby.
Vi satt en lång stund och iakttog den när den gick runt i ett starkt motljus. Ljuset gjorde det omöjlgt att få en enda bra bild, men man ser ändå vem som står bredvid trädet och avtecknar sig mot himlen.
Vi fortsatte vår skådning ute på södra spetsen där trutar, ejder, storskarvar och hel del andra arter visade sig.
Plötsligt plingade det till i telefonen och ett larm om att en mindre skrikörn rörde sig i området kom. Vi vred tubkikaren 180° och spanade ut över Schäferiängarna där mängder av gäss hade skrämts upp. Där var skrikörnen, vi hann se den kretsa några varv innan den drog norrut och där satt kryss nummer 312.
Därefter fortsatte vi till Bertils trädgård där det mest oväntade kan hända. Att en sådan liten yta kan erbjuda så många rariteter, här kan verkligen vad som helst hända.
Denna gången fick vi se en tajgasångare som födosökte på marken bland kungsfåglar och fallfrukt. 
Vi fortsatte vår dag norrut mot Sebybadet för att försöka hinna med att se några vadare medan ljuset ännu var kvar.
Man blir verkligen uppmärksammad på att den mörka årstiden är här då solen allt för tidigt försvinner ner bakom horisonten....

Läs hela inlägget »