2016

Året 2016

Nu lägger vi 2016 bakom oss och gör ett försök till en summering av året.
För oss blev det nästan 200 skådardagar med 13 nya livskryss och gott om minnesvärda upplevelser.
Här ska vi försöka plocka ut några höjdpunkter.

Årets uppvisning måste vi tillskriva rostgumpsvalan. På Kapelludden gick vi lugnt och skådade av Skedstaviken helt ovetande om vad "gubbarna vid sjöboden" tittade på. Plötsligt hörde vi visslingar och rop utifrån udden, dom försökte fånga vår uppmärksamhet. Utan att veta vad vi kunde förvänta oss sprang vi med kamera och kikare så fort vi kunde. Väl framme fick vi veta att en rostgumpsvala rörde sig på udden. Det var en njutning att se den jaga insekter över vattnet och ibland sätta sig och vila på telefonledningarna tillsammans med andra svalor.

Årets bussigaste var nog pärlugglan som satt på en och samma gren en hel dag på Sörön. Den sågs tidigt på dagen och vi hade ingen möjlighet att åka ut förrän sen eftermiddag. Döm av vår förvåning när vi efter en hel dags nervös väntan äntligen fick chansen att åka ut och att den lilla ugglan faktiskt satt kvar. Att vi sedan fick några bra bilder gjorde inte saken sämre. 

Årets överraskning blev stenskvättan i Tysslinge som visade sig vara en isabellastenskvätta. Det blev den första av arten i Närke någonsin och årets första i Sverige. Synd att vi inte artade den på plats så att fler hade kunnat få se den, tyvärr var den borta när den eftersöktes dagen därpå. 

Årets linslusar utnämner vi de smalnäbbade nötkråkorna till. De höll till bland cembratallarna utanför gamla regementet i Örebro. Vi hade säkert varit där 10 gånger och letat efter dom innan denna dagen. Men skam den som ger sig, denna gången var de faktsikt där. Vi låg på magen under tallarna, ålade på trottoaren och fick stundtals backa för de orädda kråkorna kom för nära för att få plats på bild. Vi tog säkert 600 bilder och hann även med att fånga dem på film.

Årets dag den 14 oktober på Öland. I snabb takt lyckades vi pricka in 3 fina livskryss. Den första blev en azurmes på Grönhögen, tvåan var en vitgumpad buskskvätta som uppehöll sig på en åker i Mellby och slutligen en sibirisk järnsparv på stranden i Parboäng. En svårslagen trippel.

Vi har under året haft glädjen att bidra med bilder till bl a Jörgen Sjöströms bok "Fåglarnas globala värld" och ett samarbete med Nyckelfonden dit vi levererat ett flertal bilder. Flera av våra bilder har även publicerats i tidskriften "Fåglar i Närke" samt på NOF's hemsida och använts vid föreläsningar.
Detta ger extra bränsle till vårt redan brinnande intresse för fåglar och fotografering.

Vi vill också passa på att tacka alla årets drygt 4000 besökare på vår hemsida som inspirerar oss till att ständigt förbättra och hålla sidan levande.

Årets sista bild är sidensvansen här ovanför, vad 2017 års första bild blir återstår att se.

Nu avslutar vi årets sista blogg med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!!!

Läs hela inlägget »

3 timmar

3 timmar satt vi i bilen med nervevade rutor och väntade på gråspetten. 
Detta hade blivit vårt 264:e årskryss och ett tungt bidrag till Närkes kamp i Skådarhjälpen.
Idag ville den visst inte visa sig!
Vi lyckades åtminstone hänga in en handfull arter på vår lista och förhoppningsvis får vi in några till imorgon.
Det som skulle bli ett enkelt kryss slutade med två nedkylda skådare i en iskall bil. Nu håller vi tummarna för att det inte blir början till en riktig julförkylning.....
 

Läs hela inlägget »

Helg och två dagar med blötsnö och total avsaknad av fotoljus. Vi har ändå varit ute båda dagarna för att försöka få in några kryss till "Skådarhjälpen", där varje kryss ger 1 krona till Musikhjälpen.
Hoppas att fler Närkeskådare går med så att vårt landskap hamnar högt på listorna även i år. Tävlingen håller på fram till den 18:e december, så än finns det tid att hänga på.
Arter vi lyckats få in är bl a nötkråka i Garphyttan, kungsfiskare och smådopping i Kumla sjöpark samt ca 25 av lite vanligare arter.
Alltid något då vädrets makter inte har varit på vår sida. Fåglarna verkar tycka detsamma.
När vi körde på Västra rakan i Kvismaren idag fick vi syn på den här lilla gynnaren som ilade runt i snön. Vår önskan att få se en uggla i området delades nog inte av den här sorken. För visst är det väl någon typ av sork? Någon som vet? Hör gärna av er!

Nog om detta, om två dagar är det lucia och nu ska saffransbullarna in i ugnen....

Läs hela inlägget »

Ingenting hände ute i Kvismaren.
Vi tog vägen över Västra rakan och tänkte åka upp till bergen. Ut över åkrarna vid Nynäs Högmarker kom en örn i lugn flykt rakt mot oss. Ner med rutan och ut med kameran, vi hann ta en hel serie bilder och konstaterade att det var en kungsörn.

Den gick ner i en hage en bit bakom oss, vi vände bilen och körde tillbaka. Örnen hade redan lyft och korsade återigen vår väg och satte sig i en grantopp. Där fick den inte sitta ostörd  länge, den blev genast trakasserad av några kråkor som gjorde upprepade utfall. Slutligen satte den sig i en hög asp där den fick vara ifred och där satt den säkert i 30 minuter. Lika länge satt vi i bilen och studerade den och hoppades att den skulle ta en tur åt vårt håll när den tröttnade på utsikten. Men till slut vände den 180 grader och försvann åt motsatt håll ut över åkrarna.

Väl hemma lade vi i vanlig ordning ut bilder på Artportalen och rapporterade den som individmärkt. Ganska snart fick vi kommentarer på bilden och mail där vi fick frågor om ringar och om det gick att utläsa någon siffra på märkningen. Tillsammans granskade vi bilderna och kom fram till att örnen var märkt på Gotland 2003.
Det var alltså en 13 år gammal örn som vi hade sett och faktiskt den första avlästa Gotländska kungsörnen på fastlandet. Det blir extra roligt när en fågel blir en individ med den fakta man får fram, lika roligt är det engagemang som en märkt kungsörn skapar.
Någon tur till bergen blev det inte denna dag för plötsligt så hände det......

Läs hela inlägget »

Mörker

Nu glider hösten sakta över mot vinter. Vi hinner inte vara ute i veckorna medan ljuset ännu finns så får vi hålla tillgodo med helgerna.
Det blir stora kontraster mot det ljusa halvåret då vi i stort sett är ute varje dag. Fördelen är ändå att nu hinner vi jobba med hemsidan och alla de bilder vi tagit tidigare i år.
Vill ni se lite "nya" bilder så gå in under fliken "Senaste" och scrolla ner till "Senast uppladdade".

Men nu är det helg och jakten på nya bilder fortsätter.....

 

Läs hela inlägget »

Trots utdelningen vi fick på Öland med tre nya livskryss, blev vi lite besvikna när vi halvvägs hem fick larmet om en ökensångare som hade dykt upp på den norra delen av ön. Det blev inte bättre när vi sen fick se bilderna på den, vilken snygg liten sångare. 
Men ibland sker under. Helt otippat dyker det upp ännu en ökensångare i landet, och av alla ställen är det på parkeringen bakom Rusta i Borlänge. Detta var på fredagen och vi hoppades innerligt att den skulle vara kvar även på lördagen. 
Vi var beredda på att ta en tur till Dalarna och på lördagsmorgonen kom rapport om att den var kvar.
Samma visa varje gång, första delen av resan är vi kolugna och helt inne på att "flyger den så flyger den". Andra delen av resan är en lång pina, då tänker vi mer "den måste vara kvar!!"
Äntligen framme, men på parkeringen utanför Rusta ser vi några grupper av skådare som irrar runt, inget gott tecken. "Jodå, den var här nyss men flög ut över stora parkeringen och är sedan dess försvunnen".
Efter en tids letande ropades det ut att den var tillbaka på samma plats igen.
Det var ingen stillsam fågel, den genomsökte buskagen noggrant från den ena sidan till den andra och ganska ofta skymd. Till slut visade den upp sig fint och vi fick både se och fotografera den.
Man kan undra vad kunderna som var där och shoppade tänkte när det stod ett femtiotal personer och stirrade in i buskarna utrustade med kikare och kameror.
Själva kan vi inte för våra liv förstå hur man väljer att åka och handla när det finns en ökensångare att skåda.....

Läs hela inlägget »

Dags för ett andra försök på sibirisk järnsparv. Nu hade det dykt upp ännu en individ, denna gången på Parboäng.
Vi åkte dit och mötte många skådare som nöjda lämnade platsen, men det fylldes på av lika många som liksom vi önskade få se den östliga rariteten. En liten yta av stranden var omringad av skådare som nyligen sett den skymta förbi i mollorna, hoppet steg. Det var inte helt lätt att se området den hade rört sig i men så småningom fick vi bättre sikt då nöjda skådare lämnade plats. Rätt som det var hoppade järnsparven ut på tångbädden och visade upp sig en kort stund för att  återigen försvinna in i vegetationen.
Där satt den, tre livskryss innan halvtid och paus för fika. Det måste väl ändå vara ett äkta hat-trick.....

Läs hela inlägget »

Efter det lyckade mötet med azurmesen blev nästa stopp Segerstads fyr där en sibirisk järnsparv setts helt nyligen. En lång smal grusväg ledde ner till ett kaos av bilar. En promenad längs tångfyllda stränder och kohagar avslutades med stor folksamling som nyligen sett järnsparven. Det kändes hoppfullt.
Vi stod en bra stund och tittade intensivt, "där är den" hörde vi från andran änden av ledet, men vi hade valt helt fel placering och missade den. Vi flyttade oss och fick syn på en grupp skådare från Närke, det var trevligt att prata lite med dom men någon järnsparv blev det inte för vår del. Vi gav upp järnsparven för tillfället för att göra ett försök på en vitgumpad buskskvätta en bit norrut.

I Mellby på ett gärde skulle buskskvättan befinna sig, om den fortfarande var kvar.
Lite svårparkerat med varningar från andra skådare om en irriterad markägare hittade vi en plats för bilen och smög ner mot åkrarna. Vi hade fått tips om att den uppehöll sig på den nyplöjda delen av åkern. Det låter lätt, men när man väl är på plats inser man att åkern är stor och fågeln väldigt liten. Men ganska snart såg vi att det rörde sig en del fågel i området, ängspiplärka, gärdsmyg, rödhake och sädesärla. Plötsligt fick vi syn på en intressant individ som kilade runt och dök upp på toppen av jordklumparna.
Vi gick försiktigt närmare och kunde avgöra att det var den vitgumpade.....
 

Läs hela inlägget »

Azurmes

Äntligen hade vi möjlighet att åka ner till Öland där flera östliga rariteter hade rapporterats de senaste dagarna. Skulle vi hinna se dem innan de flög vidare?
Det första försöket fick bli azurmesen som setts vid Grönhögens Golfbana. När vi kom dit stod det skådare längs hela kustlinjen men fågeln hade inte setts på en stund. Alla letade febrilt men sen kändes det som om folk började ge upp sökandet. Lite nedstämda bestämde vi oss för att gå tillbaka efter stranden och titta där det rörde sig många blåmesar och talgoxar. Strax söder om den Lilla hamnen blev vi omsprungna av en skådare som sa att azurmesen var synlig. Vi hade tagit rätt beslut och fick chansen att både se och fotografera den sällsynta gästen. Inom några sekunder var platsen fylld av entusiastiska och upprymda skådare.
En riktig njutobs och en bra början på dagen.....

Läs hela inlägget »

Prärielöparen hade visat upp sig fint strax söder om Hahns fiskebodar i Ottenby.
Vi satt en lång stund och iakttog den när den gick runt i ett starkt motljus. Ljuset gjorde det omöjlgt att få en enda bra bild, men man ser ändå vem som står bredvid trädet och avtecknar sig mot himlen.
Vi fortsatte vår skådning ute på södra spetsen där trutar, ejder, storskarvar och hel del andra arter visade sig.
Plötsligt plingade det till i telefonen och ett larm om att en mindre skrikörn rörde sig i området kom. Vi vred tubkikaren 180° och spanade ut över Schäferiängarna där mängder av gäss hade skrämts upp. Där var skrikörnen, vi hann se den kretsa några varv innan den drog norrut och där satt kryss nummer 312.
Därefter fortsatte vi till Bertils trädgård där det mest oväntade kan hända. Att en sådan liten yta kan erbjuda så många rariteter, här kan verkligen vad som helst hända.
Denna gången fick vi se en tajgasångare som födosökte på marken bland kungsfåglar och fallfrukt. 
Vi fortsatte vår dag norrut mot Sebybadet för att försöka hinna med att se några vadare medan ljuset ännu var kvar.
Man blir verkligen uppmärksammad på att den mörka årstiden är här då solen allt för tidigt försvinner ner bakom horisonten....

Läs hela inlägget »

På den nyplöjda åkern precis intill grusvägen stod stenskvättan och spanade från en liten jordklump. En inbromsning, i med backen och ner med rutan. Mycket förvånade över att den stod kvar tog vi några bilder. Den verkade lite nyfiken och poserade fint, "där fick vi kanske en bild till hemsidan" tänkte vi.
När vi kom hem rapporterade vi in vad vi sett och la ut några bilder på blå kärrhök, smalnäbbad nötkråka och även stenskvättan. 
Vi lagade lite mat och tog det lugnt men slängde ett öga på våra bilder på Artportalen. 
Nästan 300 hade tittat på stenskvättan!!! Vi undra vad som stod på, nästan samtidigt kom ett larm på Närke X. Där stod det att stenskvättan vi fotograferat kunde vara en isabellastenskvätta. Pulsen steg och det gjorde även antalet tittare på Artportalen som snart var uppe i 900 innan någon la en kommentar. På C300:s facebooksida hade den diskuterats ett tag och många verkade övertygade att det var en isabella.
Om den blir godkänd av RK så blir det Närkes första isabella någonsin och den 21:a i Sverige......

Läs hela inlägget »

Detta var nog 10:e gången vi passerade cembratallarna vid gamla regementet. Nötkråkorna som setts där höll sig borta varje gång vi dök upp, men denna gången dök faktiskt dom upp.  Vi fick både foton och en liten filmsnutt som visar hur de bearbetar tallkottarnas frön. Riktiga linslusar.......

Läs hela inlägget »

Vi var på väg till Kvismaren när larmet kom om en tajgasångare på Öby kulle. Den hade hörts locka några gånger och förhoppningen att vi skulle få höra eller se den var stor. Vi stod på toppen av kullen en lång stund och fick se bergfink, svartmes, gransångare, dubbeltrast, mindre hackspett och en hel del andra arter. Tajgasångaren var dock som bortblåst!
Kaffesuget tog överhand så vi avbröt letandet efter den östliga sångaren, istället letade vi rätt på en plats i solen. En halv smörgås och en skvätt kaffe hann vi få i oss innan larmet gick igen.
Nu sågs den på andra sidan kullen, vi lämnade fikat och rusade dit. Men den var snabbare än vi och var åter försvunnen. Tillsammans med de andra skådarna försökte vi leta rätt på den, men tyvärr gick vi bet.
Vi återgick till kaffet och avslutade sen skådardagen med ett stopp på Västra rakan där tusentals gäss och tranor rastade. En förbipasserande havsörn fick upp dom alla  i luften, det blev en mäktig upplevelse med lätet av alla fåglar som lämnade åkrarna och fyllde himlen... 

Läs hela inlägget »

När fälten ute i Kvismaren fylls av rastande tranor och gäss blir känslan av höst väldigt påtaglig. Det var inte länge sedan vi önskade "trevlig sommar" men det är bara att konstatera att hösten är här.
Nu hoppas vi på några spännande skådarmånader där allt kan hända.
Här kommer ett filmklipp som ger höstkänslan en rejäl knuff i ryggen....

Läs hela inlägget »

Kull nr. 2

Vi hade sopat upp de sista resterna efter sommarens "snyltgäster" och skurat av plattorna framför ytterdörren. Det är ju trevligt att se dom små svalorna växa upp men samtidigt skönt när de flyttar "hemifrån". 
Säg den glädje som varar, ett par dagar senare upptäcker vi små äggskal under det ena boet. Efter ytterligare några dagar är det full aktivitet igen och dom små högarna börjar åter växa på plattorna.
Ja ja, vi får väl vara stolta över att dom väljer att bo hos oss, men ändå.....

Läs hela inlägget »

En liten "amatörslinga" på en av de vackra myrspovarna som gick och födosökte på Kapelludden imorse. Håll tillgodo...

Läs hela inlägget »

I tid

Vet inte hur många gånger vi har kommit fram till slottsruinen och hoppats på det magiska ljuset. Oftast har solen gått ner och fotoljuset varit obefintligt. Men idag stämde allt och vi fick "turistbilden" vi längtat efter. Ett molntäcke låg över Kalmarsund och precis då solen gick ner löstes det upp vid horisonten och de sista srålarna bröt igenom.
Det var det, imorgon ska vi plåta fåglar..... 
Läs hela inlägget »

Hela ön har svepts in i en varm och avslappnad semesterlunk. Strecken med vadare efter kusten har avklingat och stränderna har fyllts av badgäster. Vi har gjort några tappra försök att komma ut och skåda, men värmen har gjort det svårt att att både tuba och fotografera. Men behovet att komma ut och dokumentera med kameran är stort, så nu har vi ängnat oss åt lite fjärilsjakt. Våra kunskaper om fjärilar är ytterst begränsade så varje fjäril är en ny upptäckt för oss. Skulle vi ha satt ett felaktigt artnamn på en bild tar vi gärna emot en rättelse.
Fördelen med fjärilar är att dom gärna är ute och flyger mitt i den stekande solen och att det faktiskt går att få fina bilder mitt på dagen. Men det är inte helt enkelt att få till bilderna, fjärilar rör sig hela tiden och många svordomar kommer då svetten rinner ner i ögonen och motivet far iväg på lätta vingar.

Nu sitter vi i skuggan och väntar på ett larm så att vi kan åka på någon "rar" art, för fåglar är ju ändå våran grej......

Läs hela inlägget »

Ägg

Vi hade stannat ett flertal gånger vid den lilla vagnen där man kan köpa grönsaker och ägg. Dom finns på några platser främst på östra sidan av Öland där man kan handla och betala själv i en liten kassalåda. Har man en gång köpt dagsfärska ägg är det svårt att gå tillbaka till "köpeägg" från ICA. Tyvärr så har åtgången på de små Öländska äggen varit stor och ägglådan tom vid alla besök. Men denna gången dök det upp en riktig Öländsk bonde på flakmoped som fyllde på med potatis i vagnen. Vi frågade om det fanns mer ägg och han svarade att "åk ner i byn och köp direkt av äggläggaren".  Hur hittar vi dit var vår fråga, ur en ficka på snickarbyxorna fick han fram en skrynklig lapp där det fanns en anteckning om ett tändstift som han skulle köpa, men det var redan fixat. Han började med att märka ut var vi befann oss med ett kryss och drog strecket in till byn, men innan vi kommit in i byn tog pappret slut, bara att fortsätta på nytt. "Sedan går vägen ner till havet" berättade han och för säkerhets skull ritade han in vågorna på sjön. "Men dit ska ni inte åka, utan sväng vänster på sista vägen och kör norrut tills ni kommer till en lada med byns enda gödselstack, gå in i ladan på långsidan och ropa BIRGITTA så kommer ni att få köpa färska ägg". Väl framme i ladan så träffade vi Birgitta som visade sig vara en liten dam som älskade sina hönor och framför allt de av Öländsk härkomst. Hon hade inte hjärta att göra sig av med sina gamla trotjänare som för länge sedan slutat att värpa, de äldsta hönsen som gick runt och pickade frön i den gamla ladan var över 15 år. Vi köpte det sista dussinet som fanns kvar av dagens skörd, men innan vi fick med oss äggen skulle dom kontrolleras och varsamt rengöras. Vi fick även en guidning bland kycklingar på tillväxt och Öländska hönor som noga vaktades av en stolt tupp. På vägen ut så hakade dörren till ladan upp sig och gick inte att stänga, men med en rejäl spark så fick hon den att hoppa i rätt läge. "Så där ja, då har man lagat dörren också", med ett leende på läpparna lämnade vi hönsgården och åkte hemåt.
Så blir ni sugna på riktigt goda Öländska ägg så är det bara att köra efter kartan på bilden.....
 

Läs hela inlägget »

Sydlig ljungpipare filmad utan stativ, därav den sneda horisonten.
Titta och njut i en minut! :-)

Läs hela inlägget »

Äntligen dags för semester!
Nu bär det av till Öland och fågelskådning från Byxelkrok till Ottenby. 
Nu har vi laddat kameran med dubbla minneskort och BA är inställt på "rariteter". Vi är förberedda på det lilla extra men sitter gärna långa stunder på stenhällarna och väntar på det rätta ögonblicket att ta bilden med stort B. 

Men visst kommer vi att sakna lokalerna här hemma som den senaste tiden bjudit på bra skådning och en hel del fototillfällen. Vi har tillbringat många kvällar efter jobbet ute i Kvismaren där vi har haft turen att se jorduggla vid flera tillfällen och även hornuggla har visat upp sig. Rovfåglar som brun kärrhök, ormvråk och fiskgjuse har vi haft på nära håll och lyckats fånga på bilder som vi är riktigt nöjda med.

Men nu ska det bli roligt att kunna skåda när vi vill på dygnet och inte bara på kvällskvisten....

Trevlig sommar!
 

Läs hela inlägget »

Utan att riktigt veta vart vi skulle åka styrde vi norrut. Innan vi kommit ut ur stan bestämde vi oss för att besöka den gamla kvarnen uppe i Bergslagen. Där brukar strömstare häcka och vi hoppades på samma tur som förra året. Då vi fick se ungarna i sina försök att fånga sin egen föda i det strömma vattnet runt kvarnen. 
Men i år så hittade vi inga strömstarar, istället fick vi följa en familj drillsnäppor som höll till nedanför kvardammen. Ett par forsärlor flög fram och tillbaka och letade insekter, livligt lockande för att överrösta bruset från forsen.
Ett lätt sommarregn började falla och vi bestämde oss för att fara vidare norrut. Det slog oss att vi inte var så långt ifrån mossen längre upp i Bergslagen där smålommen häckar. Sist vi var där uppe fick vi se lommar på nära håll, och tanken slog oss att sådan tur har man kanske inte varje gång. Vi började med att inta en fika och fylla på med energi innan vi intog mossen. Regnet hade nog skrämt bort de flesta besökarna och vi var nästan själva. Redan när vi drack kaffet upphörde regnet och vi hörde lommarnas lockläten då hanarna kom tillbaka från sina fisketurer. Vi gick ut på de smala spångarna och nästan på en gång såg vi grönbena, kricka, storspov och omkringflygande ko-ko-ande gökar. Innan dagen var över så hade vi sett 14 smålommar, på rede, förbiflygande och några avslappnat glida runt i de mörka gölarna.
Avstånden var alltid lite för långt för den "perfekta bilden", men precis innan vi skulle lämna mossen så kom det två lommar inflygande och landade på vattnet. Vi stod kvar och hoppades att de skulle komma lite närmare, då lyfte plötsligt den ena och flög rakt emot oss där vi stod på spången (klicka på den lilla bilden ovanför). Det blev mer närkontakt än vi hade vågat hoppas på och också lite svårt att fånga en lom som passerar 3 meter över huvudet.  Vi hade inte återhämtat oss från det häftiga ögonblicket förrän lom nr 2 gjorde exakt samma rutt.
Tänk att nästa få känna vinddraget och vattenstänk från en förbiflygande smålom, skrattande gick vi därifrån.....

Läs hela inlägget »

Alkor

Vi lämnade Ölands norra udde och körde sakta söderut längs kusten. En ejderhona med sina ungar fångade vår uppmärksamhet och vi stannade bilen. Försiktigt gick vi ut på klapperstenarna ovanför stranden och tog några bilder på den lilla familjen. Man får gå ut med stor försiktighet då både strandskator och större strandpipare häckar i denna miljön. Vi passade på att tuba ut över vattnet och ganska snart fick vi se en tordmule som låg bland flockar av ejder.
När vi spanade av stenarna längs strandlinjen såg vi en mörk figur ligga och rasta alldeles nedanför där vi stod. Där låg en tordmule helt lugnt och såg ut att njuta av stillheten i den lilla bukten. Självklart knäppte vi några bilder och lämnade den för fortsatt vila då den inte verkade ha någon som  helst avsikt att lämna stenen.
Nöjda med att få se en alkfågel på nära håll och inte bara förbisträckande ut över havet, åkte vi vidare. Vi hann inte mer ett par hundra meter innan vi såg en "pingvin" stå på en sten en bit ut i vattnet. Som tur var fanns det en liten parkeringsficka så vi kunde stanna och försiktigt smyga oss ut mot sillgrisslan. Vi satt säkert en halvtimme och njöt av ännu en alka på nära håll. Efter ett tag började vågorna slå upp på stenen och den verkade göra sig redo för att lyfta. Den kastade sig ut och vi trodde det var det sista vi skulle se av den, men den landade tio meter bort och började guppa runt på vågorna....

Läs hela inlägget »

Den gångna veckans fågelskådning har bjudit på en hel del trevliga obsar.
I tisdags tog vi en promenad ut till Ormkärrsplattformen i Kvismaren. Ibland har vi haft riktigt bra med rovfågel där och har man tur kan det rasta en hel del vadare på maderna. Vi stod ett par timmar och det fullkomligt drällde av bruna kärrhökar och en och annan lärkfalk. En sädesärla födosökte ivrigt och besökte sitt bo som den hade byggt inne i plattformen. 
Precis innan vi tänkte avsluta så gjorde vi ett sista svep med tuben över vasshavet och plötsligt hade vi en intressant individ i kikaren. Vi följde den en längre stund och avståndet var långt, men ganska tidigt förstod vi att det var en ängs- eller stäpphök.
När den kom lite närmare kunde vi se att den hade en tydlig boa och det tegelröda inslaget som en ungfågel har. Tyvärr kom den aldrig på bra fotoavstånd då den mobbades av tofsvipor hela tiden och slutligen drog sig bort. Inget foto denna gången men trots allt en snygg stäpphök.
På onsdagen bjöd Oset på en trevlig triss i sångare. Uppe på Gamla tippen sjöng en flodsångare för full hals, nere vid Snötippen sjöng en kärrsångare sporadiskt och sist men inte minst så fick vi en kort glimt av den då ganska tystlåtna busksångaren.
Innan vi gav oss för dagen hann vi även svänga förbi Boglundsängen och se en smalnäbbad simsnäppa som tillfälligt rastade där.
Ibland får man många snabba obsar på kort tid. På lördagen däremot upptäckte vi en jorduggla som födosökte på ett gärde, den flög upp och satte sig på en stängselstolpe och vi tog några bilder. Sedan satt vi i nästan en timme och hoppades att den skulle ta sig en flygtur. Men mörkret föll och så gjorde även regnet, när vi gav upp så satt ugglan fortfarande kvar på samma stolpe.....

Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »

Torsdag eftermiddag och visst hinner man åka till Surahammar efter jobbet för att ta ett nytt livskryss.
Rapporten om en svartvingad vadarsvala dök upp under eftermiddagen. Ännu en dag som kändes oändlig innan vi kunde hoppa in i bilen och dra iväg. Sällan har 10 mil känts så långa och vägen så krokig. När man åker till en plats för första gången med chans på ett livskryss är det skönt när man inser att man hamnat rätt. En grupp skådare som redan står och tittar i sina tubkikare ger ett hopp om att fågeln fortfarande är kvar i området. Så ganska omgående fick vi se den jaga över fälten och där satt ännu ett livskryss. Vi stod en lång stund och njöt av uppvisningen och kvällssolen som värmde gott.
Det är först på hemvägen man inser vilket fint landskap man passerade på ditvägen.
En bonus med skådandet är alla vackra platser vi får se som vi förmodligen aldrig hade fått uppleva annars....

Läs hela inlägget »

Nilgås hade rapporterats från Karlskoga då vi var på Öland. Som tur var så kom det rapporter om att dom fortfarande var kvar när vi kommit hem. Vi beslutade oss för att ta en tur över länsgränsen och kryssa den "sista" gåsarten som vi ännu inte hade. Det finns inte så mycket att berätta, väl framme vid den lilla sjön fick vi syn på gässen. Avståndet var långt så några bra bilder blev det inte denna gången. Vi kryssade gässen och åkte hem igen....  

Läs hela inlägget »

Vi vaknade upp på Öland till en morgon som kändes som en riktig sommarmorgon. Vi körde iväg innan våra gäster hade vaknat. Vårt mål var Kalmar Dämme där en bronsibis hade dykt upp på eftermiddagen dagen innan. Då vi inte har något larm (BA) så visste vi inte om den fortfarande var kvar på platsen. Efter lite letande hittade vi till slut fram till stället den skulle vara. Det var lätt att se att vi var på rätt plats, då en hel del skådare kantade vägen. Hoppet om att den fortfarande skulle vara kvar ökade. Konstigt att man alltid får lite förhöjd puls och tunnelseende den sista biten innan man är framme och får se fågeln. Men, där ute på gärdet gick bronsibisen och födosökte tillsammans med de mer lokala fåglarna. Där satt ännu ett livskryss och vi kunde åka tillbaka till Öland och ta hand om våra gäster. Det blev en sen frukost i trädgården där vi kunde njuta av en halsbandsflugsnapparhane som flög runt inne i ekskogen bakom huset. Vilken underbar förmiddag......

Läs hela inlägget »

På resan ner till Öland hade vi chansen att ta ett livskryss. Norr om Kalmar ligger Rafshagen, en udde som går ut i sundet. Det visade sig vara en riktigt vacker plats med en camping som redan hade fått sina första besökare. Det var en ljummen eftermiddag och i viken skulle det finnas en rödhuvad dykand bland de andra sjöfåglarna. En skådare som satt och fikade i lugn och ro sa att fågeln låg och vilade ute på en vassholme sedan en stund. Det rörde sig en hel del fågel i området och vi började spana ut mot holmen. Nästan på en gång såg vi den speciella fågeln komma simmande efter vasskanten. Avståndet var lång men i tuben såg vi den riktigt bra. Skådarhelgen fick en riktig rivstart!
Vi kunde inte låta bli att fortsätta ner söder om Kalmar till Bottorps hamn. Där hade sedan några dagar en silkeshäger visat upp sig. Vid parkeringen stannade vi och såg en vit figur stå inte allt för långt ut i viken. Det blev nästan en timmes underhållning när hägern sakta smög runt och plockade småfisk i det grunda vattnet. 
Ljuset började avta och vi packade ihop för att fortsätta till vårt mål på Öland...

Läs hela inlägget »

Äntligen har vi fått ett ex av Jörgen Sjöströms bok "Fåglarnas globala värld", där han skriver om fåglarna flytt mellan länder över hav och kontinenter.
Det ska bli intressant att läsa boken och lära sig mer om fåglarnas flyttbeteenden. Boken är på ca 250 sidor och innehåller en hel del bilder, där även vi har fått äran att bidra med ett antal foton.

Det är verkligen en bekräftelse på att vi lyckats åstadkomma något under de fyra åren vi varit ute med kameran i markerna. 

Tack Jörgen!

 

Läs hela inlägget »

Tanken var att blogga regelbundet, men oj vad tiden går när fåglarna väller in. Detta blir ett försök att sammanfatta de senaste 14 dagarna.
Det började med att en pärluggla rapporterades från Kvismaren tidigt på morgonen, men då jobbet måste skötas trodde vi inte att den skulle vara kvar till arbetsdagen var slut. Men till vår stora glädje satt den kvar på samma kvist ända tills även vi hade möjlighet att åka ut och få se den och ta några bilder.
På måndagen hade vi bokat tvättid och som flera gånger tidigare händer det något speciellt ute i fågelvärlden just då. Denna gången rapporterades en spelgalen tjäder från södra Närke, vi drog direkt. På en smal skogsväg smög vi fram och letade efter tuppen, och plötsligt kom den som skjuten ur en kanon och satte bilen på plats. Vi drog oss sakta tillbaka och kunde ta några bilder där den spelade ut hela sitt register. Sedan var det raka vägen hem till tvättstugan där kläderna både hann bli rena och torra.
En kort sväng till Öland helgen därpå resulterade förutom årskryss i form av dvärgbeckasin och fjällpipare även i ett livskryss. En stilla promenad över Kapelludden där vi spanade av Skedstaviken avbröts när en grupp skådare ute vid sjöboden började ropa och vinka på oss. Vi förstod att det var något speciellt och la benen på ryggen och rusade med all utrustning så fort vi kunde mot udden. Väl framme fick vi reda på att en rostgumpsvala rörde sig i området tillsammans med några ladu- och hussvalor. Nästan omgående flög de in från hamnen rakt ovanför där vi stod och rostgumpen gjorde några ärevarv över våra huvuden. En fantastisk obs och vårt 306:e livskryss.
Samtidigt hemma i Oset hade det setts en mindre sumphöna och vi tänkte, varför inte försöka ta även denna när vi ändå skulle åka hem. Under hemresan övertalade vi oss om att det inte gjorde något om vi skulle missa den då vi redan fått rostgumpen. 
Ju närmre vi kom Örebro desto högre puls fick vi och erkände för varandra hur gärna vi önskade att den skulle vara kvar. Väl framme parkerade vi bilen och med snabba steg gick vi ut mot Ladviken, samtidigt tilltog vinden och snöblandat regn började falla. Några skådare sökte skydd vid Rosenbergsstugan och vi var nära att göra detsamma, men tänkte att det får bära eller brista och trotsade vädret. Vi hann bara komma fram till platsen där en tapper grupp skådare stod kvar, när sumphönan började spela och diskret röra sig mellan vasstuvorna. Där satt den, två livskryss på samma dag.
Nu lämnar vi april och går in i maj månad, och det är tveksamt om vi kommer att få mer tid till att blogga de närmaste 14 dagarna....

Läs hela inlägget »

Ett litet filmklipp taget på fri hand vid Rosenbergspölen i Oset. Vi kan inte låta bli att lägga ut detta lilla klipp då hanen till höger verkar ha svårt med takten vilket ogillas av "tjejen" han förmodligen försöker göra sig till för...

Läs hela inlägget »

Då ska vi försöka att sammanfatta den senaste veckan. Det började med en bokad tvättid och en rapporterad ringtrast. Vi hann med att lägga in tvätten och åka ut till Kvismaren, efter en stunds letande fick vi syn på trasten. Hem och hänga upp tvätten på tork och snabbt iväg till Oset i hopp om att få se hornugglan. Ett lätt regn började falla i skymningen men himlen lystes upp av stadens ljus. Plötsligt hörde vi ugglan inte långt ifrån där vi stod och såg den mörka siluetten av den då den flög mellan träden. Väl hemma vek vi ihop tvätten och konstaterade att man hinner mycket på 4 timmar.

Lördagen började med sträckskådning i Mörbylånga småbåtshamn där hundratals ejdrar flög mot norr. Solen sken över sundet och vinden kom svagt från söder, en helt underbar morgon på Öland. Vi tog en sväng upp till Beijershamn där vi konstaterade att det fortfarande är väldigt torrt ute på maderna. Inte många fåglar som rastar vilket gjorde att besöket blev något kort.
Nästa stopp blev Ventlinge strand som ligger strax norr om golfbanan i Grönhögen. En vacker plats där man kan sträckskåda eller gå runt bland tallar och spana efter tättingar eller titta efter vadare och änder i strandkanten. Fikat intog vi som så många gånger förr vid Mellersta lunden i Ottenby.  Det var ganska ont om både fåglar och skådare. Ute på Västrevet där det brukar rasta gott om trutar och måsar var det nästan tomt. Vi lyckades ändå få några trevliga årskryss och kunde studera ett par svarta rödstjärtar som tillsammans födosökte i närheten av Kungsgården.

Söndagens skådning började på Kapelludden där vi fick se vårens första lövsångare, annars var det ganska lugnt även där. Vi beslutade oss för att göra ett nytt försök att få se pungmesen i Petgärde träsk. Vi hade bättre lycka denna gången då vi fick höra den locka så snart vi gick över den lilla bron i kohagen. Överallt satt det gransångare och sjöng och några stjärtmesar flög runt inne i dungen.

Vi avslutade med en fika hemma i trädgården och denna gången fick vi sällskap av en röd glada som kretsade över oss där vi satt och njöt av ännu en solig dag på ön. 

Idag har vi faktiskt också varit ute, och sett en jorduggla som jagade ute vid Södra Tysslingen.......  

Läs hela inlägget »

Påsken firade vi på ett soligt Öland. 
Långfredagen började med ett besök i Beijershamn. Redan på Södra maderna såg vi mängder med större strandpipare, årets första sädesärla, strandskator och en ensam rödbena. På vägen ut mot piren spelflög två enkelbeckasiner ovanför oss. Vi spanade av de Norra maderna där en flock kärrsnäppor tillsammans med lika många ljungpipare rastade. Vattenståndet var ganska lågt så sandreveln ute i sundet var full av strandskator, måsar, trutar, och för oss vårens första silltrut.
På väg söderut mot Ottenby stannade vi till i Västerstadsviken i hopp om att få kryssa skärfläcka. Men där rastade ungefär samma arter som i Beijershamn så stoppet blev kort.
Väl i Ottenby hittade vi skärfläckan som stod och tryckte ute på Västrevet, där ute lyckades vi även få se två kaspiska trutar. Vi ville försöka att se berglärka igen, då de fortfarande var kvar bland grästuvorna bakom Fågel Blå. Efter en lång och trägen kamp just innan vi tänkte ge upp fick vi äntligen syn på den till slut.

Påskaftonen blev det skådning på norra delen av ön. Som vanligt på Öland bjöd transportsträckan på bra obsar. Utanför Källa gick två storspovar ner på ett gärde och i luften cirklade en röd glada tillsammans med flera ormvråkar. Vi stannade till i Grankullaviks hamn där en stor vit "prick" visade sig vara en ägretthäger som rastade på en lite ö ute i bukten.
Vi fortsatte upp till norra udden och slogs av kontrasten mot södra udden då vi var de enda skådarna på plats. Utanför Långe Erik streckte ejder, alfågel, skrakar, vigg och knipa. I vattnet runt udden låg krickor, storskarv, tobisgrissla och svärta. När vi gick tillbaka över bron flög en skärpiplärka förbi och landade ute på en sten i viken.
Böda Hamn var vi lite nyfikna på då det skulle vara en bra vårlokal. De första husbilarna var redan på plats, men vi kunde ändå ana lugnet före stormen innan alla campingturister börjar anlända. Vi gick norr ut mot Karsnabben och redan bakom restaurangbyggnaden fick vi syn på en svart rödstjärt som satt på en stenmur. Det var en utfärgad hane som vi gärna ville få en bild på. Han var mycket rörlig men till slut satte han sig på en staketstolpe och lät sig fotograferas.
Det var väldigt många piplärkor som födosökte i vattensamlingarna på strandängen. Tyvärr var det starkt motljus och därför var en del lite svåra att artbestämma. Men ett par skärpiplärkor lyckades vi ursklilja bland alla ängspiplärkor.
Vi åkte därefter till Kårehamn för att inta matsäcken nere på stranden. Där bjöd tre havsörnar på underhållning till kaffet då de skrämde upp flera hundra vitkindade gäss på himlen. 

Påskdagen bestämde vi oss för att åka till Gårdby sandhed där trädlärka häckar. Redan när vi klev ur bilen hörde vi lärkan spela, men sången tog snabbt slut. Vi var inte nöjda med det utan vandrade runt för att försöka få syn på fågeln. Till slut for den upp och spelfög för fullt i närheten av oss. Vi fick syn på den och den landade strax framför oss. Där satt den en lång stund innan den åter igen tog höjd och flög ut över sandheden. 
Återigen styrde vi söderut mot Ottenby, även den transportsträckan bjöd på bra skådning. På en åker utanför Slagerstad rastade säkert 500 ljungpipare och längs vägen räknade vi in 5 röda glador.
Det var fler än vi som hade sökt sig till Ottenby denna dag. Förutom alla människor så hade även mängder av kungsfåglar flugit in. Runt stationsträdgården fick man gå försiktigt då marken var full av orädda kungsfåglar som knappt syntes i gräset.
Plötsligt skrek någon: "BK"!! Alla riktade kikarna mot trädet där den brandkronade kungsfågeln blixtsnabbt visade upp sig för att lika fort försvinna igen.

Annandag Påsk var lika med hemresa, men först måste vi besöka vår Öländska "hemmalokal" Kapelludden. Vi hann inte mer än hälsa på "gubbarna" vid Sjöboden förrän dom pekade ut mot hagen vid fyren och lugnt förkunnade att "där sitter en svarthakad buskskvätta". Tack!
Inne i Skedstaviken rastade ett trettiotal skärfläckor, några brushanar, flera storspovar och massor av olika änder. Efter strandkanten hoppade ett par skärpiplärkor runt bland stenarna och ute i vattnet låg två storlommar. 
Hem och packa ihop, men en fika i solen skulle vi hinna med. Vi njöt av den värmande solen och hörde en bekant sång. Först hördes den något avlägset men närmade sig allt mer. Högt upp i luften över husen sjöng en trädlärka för fullt och vi fick en fick ett nytt tomtkryss och en fin avslutning på Påskhelgen.





 

 

Läs hela inlägget »

Ringand

Igår morse satt vi och tog det lugnt och funderade på vad dagens utflykt skulle bli. Vi hade några olika förslag men velade lite, då plingade det till i mobilen.
Exakt 8 minuter senare satt vi i bilen på väg till Rynningeviken där en ringand hade upptäckts. En hel del skådare var redan på plats och det fortsatte strömma in fler under dagen. Fågeln uppehöll sig i bortre änden av den lilla lagunen intill raststugan och vi såg den bra i kikaren. Detta var en ny art för Närke och ett livskryss för oss.
Nu börjar vårtecknen dugga tätt, i helgen var det ca 4 500 sångsvanar i Tysslingen och bakom ringanden på bilden blommar tussilago.
Det är en härlig tid som börjar nu, och extra roligt blir det när det dyker upp en raritet som denna på hemmaplan. Allt kan verkligen hända....

Läs hela inlägget »

Silvia

Nu måste vi återkomma till den 27 februari när vi var i Ottenby.
En av sälarna vi fotograferade på udden hade någon form av "skada" på sidan som efter lite studerande tycktes se ut som "S3". Vi tänkte inte mer på det förrän vi fick se Silvia i tidningen, numera en rikskändis. Sälen vi fotograferade föddes i ett hägn i Forsmark år 2004 och släpptes sedan ut i det fria. Nu tolv år senare har hon fött en egen liten kut och som vi förstår måste det ha hänt strax efter vårt möte. Tänk om vi hade fått uppleva det på plats.
Läs mer på vår länk till Naturhistoriska Riksmuséet 

Läs hela inlägget »

Igår fredag var det äntligen dags för skådning efter jobbet. Nu har ljuset kommit tillbaka och vi hinner med en kort runda, så nu är det inte bara helgskådning som gäller. Vi åkte till Oset som är vår hemmalokal och vid Caféhörnan visade sig åter igen den mindre hackspettshanen och en grupp stjärtmesar. Ute vid vaken började fåglarna samlas inför vårens invation av Oset, där fanns sothöna, fiskmås, skrattmås, knipa, vigg och kricka. En perfekt vårkväll vid Hjälmaren med koltrasten sjungande i bakgrunden.

Idag tog vi en tur västerut mot Kilsbergen. Första stoppet blev Södra Tysslingen där sånglärkan sjöng för fullt och mängder av gäss rastade på åkrarna. 
Ju mer vi närmade oss bergen desto mer vinter blev det. I Storstenshöjden var det full fart på skidåkarna och vägarna kantades av snövallar. I skogen låg snön fortfarande kvar och våren kändes plötsligt mer avlägsen än nere på slätten.
Vi körde runt på isiga skogsvägar och letade förgäves efter orre och tjäder, men vi fick åtmintone se några typiska skogsfåglar såsom tofsmes, talltita, svartmes, nötskrika och ett snabbt passerande meståg med bl a stjärtmes. Alltid något!

Avslutningsvis stannade vi till vid Rånnestamaden där sångsvanarna börjar samlas. Det var säkert 4-500 svanar på plats och nere vid sjön gick två tranor bland grå- och sädgäss. Extra roligt var de mindre sångsvanarna vi lyckades upptäcka i mängden. Först fick vi se en ensam mindre sångsvan men efter lite letande fick vi syn på ytterligare 4 individer, när vi lämnade platsen var vi uppe 7 vuxna och en ungfågel.

Nu väntar vi på att få ge oss ut imorgon igen och se vad våren har i kikaren....

 

Läs hela inlägget »

Sälen

Många åker till Sälen på sportlovet, vi åkte till Öland och "tog" sälen.
Den här  gången kom vi sälarna lite närmare och kunde ta några bilder. De låg och vilade på stenhällarna och verkade ganska avslappnade, hela ön kändes lugn och fridfull så här års.
Detta var vårt första besök under vintertid och vi passade på att utforska några vinterlokaler. Kårehamn lockade oss då vi hört att den ska vara en bra sådan. Stora flockar med vigg, bergand, knipa, salskrake, storskrake och även småskrake rastade där. Ute på Kåreholm satt två havsörnar och spanade av viken och uppe i luften kretsade ytterligare några örnar.

Vi hade läst om Störlinge Bodar där det i Ölandsguiden står att det är en säker lokal för blå kärrhök. Mycket riktigt, vi hann bara gå några meter från bilen så dök en hane upp tätt följd av en hona strax intill oss. 
I Beijershamn tog vi årets första vadare, tofsvipa och större strandpipare. Långt ute på Norra Maderna födosökte en flock snösparvar och vid matningen fick vi äntligen se bergfinken som vi utan framgång letat efter flertalet gånger i Oset.

Via ett telefonsamtal från ett par andra Närkeskådare fick vi tips om en jaktfalk i Lilla hamnen i Grönhögen. Då befann vi oss på ett relativt fågeltomt Stenåsabad och hade några mil att köra. Självklart gör man ett försök men chansen att falken stannar känns väldigt liten och vi intalar varandra att "det är inte hela världen om vi missar den".
Men oj vilken lycka när man är på plats och ser den lugnt sitta kvar på utsidan av hamnen. Vi stod och iakttog den i över en timme i hopp om att den skulle ta en flygtur, men vi gav upp då den verkade vara nöjd med tillvaron där den satt. 
Nu lockade berglärkorna som rapporterats i Ottenby och vi for dit. Känslan att åter igen få köra vägen från Kungsgården ner till udden är obeskrivlig. 
Vi spanade av området öster om Fågel Blå, men ingenstans kunde vi se någon berglärka. Vi drog oss ut mot södra spetsen och vindskyddet för att därifrån söka vidare. Några besökare kom plötsligt och promenarede innanför staketet och gick mot gömslet och Fågelstationen, där stötte dom upp en flock småfåglar som flög rakt ner till udden där vi stod. Dom tog några varv och landade sedan strax framför oss och till vår stora glädje såg vi att det var en grupp berglärkor. Det är inte första gången vi har turen att fåglarna kommer till oss och inte tvärtom, mycket tacksamma hann vi ta några trevliga bilder.

Sista dagen bestämde vi oss för att göra ett försök att få se tobisgrissla som skulle innebära ett nytt livskryss. Vi hade fått tips om att de setts efter kustvägen mellan Äleklinta och Sandvik. Vi gjorde tre fyra stopp mellan Äleklinta och Djupvik. Naturen och utsikten är helt fantastisk och vid första anblicken ser det ganska fågeltomt ut på vattnet. Men när man börja tuba av så upptäcker man den ena gruppen efter den andra med doppingar, skrakar och dykänder, även måsar och trutar som flyger förbi.
Det som fångade vår uppmärksamhet lite extra var en ensam liten ljus fågel på mycket långt avstånd. 
Vi förflyttade oss bitvis norrut för att försöka komma närmare. Till slut hade vi den rakt utanför oss på ett bra avstånd, men lagom till att vi fick in den i kikaren så dök den och visade endast upp ett par röda fötter. När den kom upp till ytan igen såg vi en klockren tobisgrissla. Vi stod en lång stund i den värmande vintersolen och njöt av utsikten och vårt nya kryss.
 
Det blev en bra avslutning på vintern, för imorgon börjar våren, åtminstone enligt almanackan....

Läs hela inlägget »

Harjakt

Det händer inte allt för mycket nu i februari. När snön försvann för ett tag, dök det upp lite vårtecken. Gässen började komma, någon tofsvipa och även sånglärka siktades. 
Men så kom snön och kylan tillbaka och vårtecknen försvann lika fort som de dykt upp.  
En hel del gäss är trots allt kvar och letar föda på stubbåkrarna som är täckta av ett tunt snölager. 
Vi har prickat av de flesta gåsarterna som brukar rasta i landskapet, men på årslistan saknar vi fortfarande vitkindad gås och även prutgås som brukar dyka upp i något enstaka exemplar på sin flytt norrut mot tundran.
Helgens höjdpunkt blev ändå kungsörnen ute vid Tysslingen. Vi fick syn på den ganska omgående när vi parkerat bilen vid Södra Tornet. Ute på åkrarna mot Irvingsholm jagade den två harar som kvickt girade undan för att inte hamna i klorna på örnnen. Den gjorde flera utfall men lyckades inte fånga någon av dem. Utan framgång och ivrigt uppvaktad av traktens kråkor och kajor gav den sig och flög upp i ett träd och satt där en lång stund och spanade ut över maderna. 
En häftig syn som värmde mer än den bleka februarisolen....

Läs hela inlägget »

Då var det redan dags att summera den första månaden på det nya fågelåret. Vi är nöjda med de 66 arter som vi lyckats få ihop i Närke under januari. Väder och temperatur har verkligen skiftat under månaden. Idag åkte vi förbi platsen där rapphönsen låg nerbäddade i snön tidigare i månaden, då var det -18 grader och ett gnistrande vinterlandskap. Idag gick allt i brunt och grått, temperaturen låg på +4 grader och inte ett spår av rapphönsen eller snösparvarna som då sökte föda på ett begränsat område. Det var som att besöka ett helt nytt landskap.
Extra roligt är att vi fått bra fotoläge på kungsfiskare, sparvuggla och hökuggla under månaden. Sparvugglan som vi såg i Oset för några veckor sedan kunde vi inte riktigt släppa, då satt den högt upp i en asp och avståndet var för långt för något annat än en dokumentationsbild. Förra helgen hade vi turen att den satt bara en bit ifrån gångvägen och på lagom höjd för en gångs skull. Trots det mulna vädret och ett blekt dagsljus plåtade vi på med lågt ställda förväntningar på bilderna. Resultatet visade sig bli bättre än vad vi vågade tro, den gråa färglösa bakgrunden framhävde ugglan och ramade in den på ett bra sätt.
En annan individ som vi har haft svårt att släppa var hökugglan som vi såg på annandag jul. Den har rapporterats då och då under januari och vi har gjort försök att se den varje helg sedan nyår. Även denna helgen passerade vi båda platserna som den har har setts på, men som vanligt ingen uggla. Inte långt efter att vi åkt därifrån kom larmet om att ugglan var framme, vi vände bilen och körde tillbaka så fort vi vågade på den leriga skogsvägen. Ute på ett hygge satt den uppflugen på en högstubbe och såg ut att spana efter ett byte. Vi fick några bilder på den innan den på ljudlösa vingar försiktigt dök ner och slog en sork precis nedanför sin utkiksplats.
Nöjda med den avslutningen på dagen och månaden drog vi oss hemåt och gjorde som ugglan, avnjöt en rejäl måltid.....

Läs hela inlägget »

Då har det redan gått några veckor på det nya året och vinterkylan har kopplat sitt grepp om stora delar av landet.
Det är alltid lika roligt att börja fågelåret med en tom krysslista och glädjas åt varje "ny" art man får syn på. 
Kungsfiskare har vi haft turen att få se på två olika lokaler. I Odensbacken såg vi den först på långt håll under en bro där den satt och spanade ner i vattnet. Redan då var vi nöjda över att ha fått in den på årslistan. Efter en kort stund kom den inflygande där vi stod och landade strax intill och gav oss ett riktigt bra fotoläge innan den fortsatte sitt födosökande längs ån.
Sparvugglan som tidigare visat sig för andra skådare i och omkring Oset fick vi äntligen syn på. Vi promenerade längs Svartån ut mot Hemfjärden och i de torra trädtopparna i slutet på Urholmen satt den lilla ugglan högst upp och spejade ut över omgivningen.
Även vattenrall blev en av årets första obsar, och man förundras över hur liten och diskret den är där den smyger runt i vassen i ett nästan igenfruset dike.

Den gångna helgen har bjudit på två riktigt fina vinterdagar med strålande sol från en klarblå himmel och ett gnistrande landskap. Trots att temperaturen har varit ned mot -20 grader så har vi ändå fått kryssa några riktigt trevliga arter. 
På en åker i Tysslinge fick vi se en grupp med 9 rapphöns som låg och tryckte i snön, endast huvudena stack upp och det hade varit lätt att missa dom. Som en liten bonus kom 11 snösparvar inflygande och sprang runt på samma plats och letade efter något ätbart. 
Uppe i Garphyttans Nationalpark hann vi bara kliva ur bilen när vi hörde ett hackande en bit bort. Det lät ganska högljutt och vi gissade på en större hackspett, men det visade sig vara en tretåig hackspettshona. Hon rörde sig högt upp i en grupp med halvdöda granar och där var hon fortfarande kvar när vi åkte därifrån ett par timmar senare.
Idag blev det en ganska mager lista med fåglar, Oset gav ingen större utdelning och om hökugglan är kvar i Älmerud så valde den att inte visa upp sig för oss i alla fall.
Kvismaren kändes också ganska tom på fågel och vi gjorde ett nedslag vid Reningsdammarna i Kumla som helgens sista försök. Redan på fälten utanför Brånsta fick vi syn på 3 sångsvanar som låg och vilade på snön. I dammarna rastade ytterligare 4 sångsvanar och en knölsvan. Bland alla gräsänder fanns några sothöns och för ett kort ögonblick visade sig smådoppingen i vasskanten.

Nu får vi se vad årets resterande 349 dagar har att erbjuda....
 

Läs hela inlägget »