2017 > 01

När larmet kom blev det ett lätt beslut, en vitvingad trut i Tidaholm skulle bli helgens utflyktsmål. Om den behagade stanna kvar i Tidan till vi kom fram skulle det innebära årets första livskryss.
Vi körde de ca 15 milen och som vanligt var vi avslappnade de första 10, men som alltid ökar nervositeten i takt med att avståndet minskar. Det var lugnt, truten var kvar och vi förstod varför. En jämn ström av "fågelmatare" kom och hällde ut bröd till den stora skaran gräsänder som fanns på platsen, så här behövde truten inte jobba för brödfödan. 
I nästan 1 1/2 timme var vi kvar vid åkanten och väntade på att få några bra bilder där truten gjorde något annat än att bara stå och posera. Han var väldigt lugn och brydde sig föga om alla människor som rörde sig på promenadvägarna. Han stod mest still på isen och såg avslappnad ut. För att inte missa en eventuell uppvisning turades vi om att sitta på huk med kameran i beredskap medan den andra av oss fick sträcka på benen och försöka hålla värmen. Ett hundratal bilder senare kände vi oss nöjda med vårt första möte med en vitvingad trut, för det blev trots allt ganska kallt och tanken på en god kopp kaffe fick oss att bryta upp och fara vidare.
På hemvägen svängde vi in till Hjo för att leta reda på ett café, men innan dess åkte vi ner till hamnen och fick se lite sjöfågel.
Bland de gamla trähuset fann vi ett varmt och välkomnande café, det kändes skönt att slå sig ner och få upp värmen med en kopp nybryggt kaffe och en kladdig kaka.
Ibland har resan inte bara ett mål......

Läs hela inlägget »

Jämfört med förra helgen var det ont om bra obsar och fototillfällen, då fick vi snösiska, kungsfiskare och vattenrall både på årslistan och på bild. Denna helgen hade vi fått nöja oss med ring-, skogsduva och mindre hackspett, men inget foto.
Vi hade just avslutat söndagens skådning och var på väg hem för att gå på middag hos bekanta. När vi passerade Ekeby-Almby kom det ett larm på "Närke X" att en berguv sågs vid Ekeby-Dreve Naturreservat. Vi visste inte var det låg men fick en känsla av att vi var i närheten. Snabbt tittade vi på Google Maps och konstaterade att vi var väldigt nära.
Hm, ett snabbt beslut skulle fattas, i tid till middagen eller försenade p g a berguven? Lätt stressade valde vi det senare alternativet och styrde ner mot lokalen. 
Inga bilar på parkeringen och ingen skådare i sikte, men ner mot Hjälmaren hörde vi kråkor skrika upprört där de kretsade kring trädtopparna. Vi följde den isiga stigen som leder ner mot sjön och där stod upptäckarna med tubikikaren riktad mot uven. Det var bara att titta och njuta av den där den satt och tryckte intill stammen. Hade vi inte fått hjälp så hade vi nog knappast upptäckt den då skymningen började falla och träden blev som svarta siluetter mot kvällshimlen. 
En akademisk kvart var allt som behövdes för att ta uven före middagen.....

Läs hela inlägget »

En liten filmsnutt på vattenrallen som under helgen visade sig i Cementrännan, Oset. 

Läs hela inlägget »