2016 > 06

Utan att riktigt veta vart vi skulle åka styrde vi norrut. Innan vi kommit ut ur stan bestämde vi oss för att besöka den gamla kvarnen uppe i Bergslagen. Där brukar strömstare häcka och vi hoppades på samma tur som förra året. Då vi fick se ungarna i sina försök att fånga sin egen föda i det strömma vattnet runt kvarnen. 
Men i år så hittade vi inga strömstarar, istället fick vi följa en familj drillsnäppor som höll till nedanför kvardammen. Ett par forsärlor flög fram och tillbaka och letade insekter, livligt lockande för att överrösta bruset från forsen.
Ett lätt sommarregn började falla och vi bestämde oss för att fara vidare norrut. Det slog oss att vi inte var så långt ifrån mossen längre upp i Bergslagen där smålommen häckar. Sist vi var där uppe fick vi se lommar på nära håll, och tanken slog oss att sådan tur har man kanske inte varje gång. Vi började med att inta en fika och fylla på med energi innan vi intog mossen. Regnet hade nog skrämt bort de flesta besökarna och vi var nästan själva. Redan när vi drack kaffet upphörde regnet och vi hörde lommarnas lockläten då hanarna kom tillbaka från sina fisketurer. Vi gick ut på de smala spångarna och nästan på en gång såg vi grönbena, kricka, storspov och omkringflygande ko-ko-ande gökar. Innan dagen var över så hade vi sett 14 smålommar, på rede, förbiflygande och några avslappnat glida runt i de mörka gölarna.
Avstånden var alltid lite för långt för den "perfekta bilden", men precis innan vi skulle lämna mossen så kom det två lommar inflygande och landade på vattnet. Vi stod kvar och hoppades att de skulle komma lite närmare, då lyfte plötsligt den ena och flög rakt emot oss där vi stod på spången (klicka på den lilla bilden ovanför). Det blev mer närkontakt än vi hade vågat hoppas på och också lite svårt att fånga en lom som passerar 3 meter över huvudet.  Vi hade inte återhämtat oss från det häftiga ögonblicket förrän lom nr 2 gjorde exakt samma rutt.
Tänk att nästa få känna vinddraget och vattenstänk från en förbiflygande smålom, skrattande gick vi därifrån.....

Läs hela inlägget »

Alkor

Vi lämnade Ölands norra udde och körde sakta söderut längs kusten. En ejderhona med sina ungar fångade vår uppmärksamhet och vi stannade bilen. Försiktigt gick vi ut på klapperstenarna ovanför stranden och tog några bilder på den lilla familjen. Man får gå ut med stor försiktighet då både strandskator och större strandpipare häckar i denna miljön. Vi passade på att tuba ut över vattnet och ganska snart fick vi se en tordmule som låg bland flockar av ejder.
När vi spanade av stenarna längs strandlinjen såg vi en mörk figur ligga och rasta alldeles nedanför där vi stod. Där låg en tordmule helt lugnt och såg ut att njuta av stillheten i den lilla bukten. Självklart knäppte vi några bilder och lämnade den för fortsatt vila då den inte verkade ha någon som  helst avsikt att lämna stenen.
Nöjda med att få se en alkfågel på nära håll och inte bara förbisträckande ut över havet, åkte vi vidare. Vi hann inte mer ett par hundra meter innan vi såg en "pingvin" stå på en sten en bit ut i vattnet. Som tur var fanns det en liten parkeringsficka så vi kunde stanna och försiktigt smyga oss ut mot sillgrisslan. Vi satt säkert en halvtimme och njöt av ännu en alka på nära håll. Efter ett tag började vågorna slå upp på stenen och den verkade göra sig redo för att lyfta. Den kastade sig ut och vi trodde det var det sista vi skulle se av den, men den landade tio meter bort och började guppa runt på vågorna....

Läs hela inlägget »