Sälen

Många åker till Sälen på sportlovet, vi åkte till Öland och "tog" sälen.
Den här  gången kom vi sälarna lite närmare och kunde ta några bilder. De låg och vilade på stenhällarna och verkade ganska avslappnade, hela ön kändes lugn och fridfull så här års.
Detta var vårt första besök under vintertid och vi passade på att utforska några vinterlokaler. Kårehamn lockade oss då vi hört att den ska vara en bra sådan. Stora flockar med vigg, bergand, knipa, salskrake, storskrake och även småskrake rastade där. Ute på Kåreholm satt två havsörnar och spanade av viken och uppe i luften kretsade ytterligare några örnar.

Vi hade läst om Störlinge Bodar där det i Ölandsguiden står att det är en säker lokal för blå kärrhök. Mycket riktigt, vi hann bara gå några meter från bilen så dök en hane upp tätt följd av en hona strax intill oss. 
I Beijershamn tog vi årets första vadare, tofsvipa och större strandpipare. Långt ute på Norra Maderna födosökte en flock snösparvar och vid matningen fick vi äntligen se bergfinken som vi utan framgång letat efter flertalet gånger i Oset.

Via ett telefonsamtal från ett par andra Närkeskådare fick vi tips om en jaktfalk i Lilla hamnen i Grönhögen. Då befann vi oss på ett relativt fågeltomt Stenåsabad och hade några mil att köra. Självklart gör man ett försök men chansen att falken stannar känns väldigt liten och vi intalar varandra att "det är inte hela världen om vi missar den".
Men oj vilken lycka när man är på plats och ser den lugnt sitta kvar på utsidan av hamnen. Vi stod och iakttog den i över en timme i hopp om att den skulle ta en flygtur, men vi gav upp då den verkade vara nöjd med tillvaron där den satt. 
Nu lockade berglärkorna som rapporterats i Ottenby och vi for dit. Känslan att åter igen få köra vägen från Kungsgården ner till udden är obeskrivlig. 
Vi spanade av området öster om Fågel Blå, men ingenstans kunde vi se någon berglärka. Vi drog oss ut mot södra spetsen och vindskyddet för att därifrån söka vidare. Några besökare kom plötsligt och promenarede innanför staketet och gick mot gömslet och Fågelstationen, där stötte dom upp en flock småfåglar som flög rakt ner till udden där vi stod. Dom tog några varv och landade sedan strax framför oss och till vår stora glädje såg vi att det var en grupp berglärkor. Det är inte första gången vi har turen att fåglarna kommer till oss och inte tvärtom, mycket tacksamma hann vi ta några trevliga bilder.

Sista dagen bestämde vi oss för att göra ett försök att få se tobisgrissla som skulle innebära ett nytt livskryss. Vi hade fått tips om att de setts efter kustvägen mellan Äleklinta och Sandvik. Vi gjorde tre fyra stopp mellan Äleklinta och Djupvik. Naturen och utsikten är helt fantastisk och vid första anblicken ser det ganska fågeltomt ut på vattnet. Men när man börja tuba av så upptäcker man den ena gruppen efter den andra med doppingar, skrakar och dykänder, även måsar och trutar som flyger förbi.
Det som fångade vår uppmärksamhet lite extra var en ensam liten ljus fågel på mycket långt avstånd. 
Vi förflyttade oss bitvis norrut för att försöka komma närmare. Till slut hade vi den rakt utanför oss på ett bra avstånd, men lagom till att vi fick in den i kikaren så dök den och visade endast upp ett par röda fötter. När den kom upp till ytan igen såg vi en klockren tobisgrissla. Vi stod en lång stund i den värmande vintersolen och njöt av utsikten och vårt nya kryss.
 
Det blev en bra avslutning på vintern, för imorgon börjar våren, åtminstone enligt almanackan....

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-