Dag 3, det fortsatte

Dag 3, med lågt ställda förväntningar efter de senaste dagarnas fantastiska utdelning körde vi söderut. Även denna dag tänkte vi börja vid Stenåsabadet och söka igenom Campingdungen. När vi närmade oss nerfarten svängde några bilar in framför oss och verkade ha ganska bråttom ner till badet. Vi körde lugnt efter och passade på att spana ut över hagarna efter den smala vägen som leder ner till vattnet. Väl framme fick vi den sista parkeringsplatsen och började förstå att det var något stort på gång.  Nere i dungen var det redan fullt av skådare som koncentrerat blickade upp i träden. Då vi inte har BA var vi tvungna att fråga vad vi skulle leta efter. Bergtajgasångare fick vi till svar och pulsen steg, skulle det redan bli ännu ett livskryss?
Det tog inte lång stund förrän någon ropade "där är den" och vi fick en kort glimt av den. Under den dryga timmen vi var där hann den både försvinna och dyka upp på nytt. Utan de något mer erfarna skådarna på plats hade vi inte kunnat spika den som bergtajga, men vi tyckte ändå man såg skillnad i jämförelse med de tajgor vi sett tidigare.  
När vi ändå var där passade vi på att ta en promenad längs stranden norrut, där fick vi se en liten grupp kustpipare i vinterdräkt som rastade tillsammans med kärrsnäppor. När överflödet på vadare är över uppskattar man de få individer man får se lite extra.
Vårt nästa mål var Skärlövs hamn som vi hade hört talas om men inte besökt tidigare. Av en slump fick vi veta att en dvärgsparv setts en kilometer söder om hamnen. Vi lämnade Stenåsa och körde ner mot Skärlov men redan vid Hulterstad förstod vi att det fanns något värt att stanna för. Flera bilar stod parkerade längs vägen och vi stannade till och frågade vad som stod på. En brandkronad kungsfågel uppehöll sig i dungen på västra sidan av vägen och självklart ville vi "klämma" även den. Den visade sig fint och det hela var avklarat på 10 minuter och vi kunde fortsätta mot dvärgsparven. Även där var det fullparkerat men vi hittade en lucka halvvägs ner i ett dike. Lite lätt stressade då vi visste att det var en bit att gå och många skådare redan var på väg tillbaka mot bilarna gav vi oss iväg. Genom kohagar. över stenmurar och elstängsel småsprang vi mot den grupp skådare som vi såg på långt håll. Vi hann bara upp på den lilla vallen mot stranden så pekade en skådare och sa "där är den". Döm om vår förvåning när sparven rörde sig så nära oss att tubkikaren var fullständigt överflödig. Det blev ännu ett livskryss och några hyggliga bilder där den födosökte bland tång och stenar. Den verkade helt oberörd av uppståndelsen den skapade bland oss nöjda åskådare. 
Det är nästan svårt att ta in, men 3 dagar och 3 livskryss måste väl åndå kallas ett "hat trick".....

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-