Den gångna veckans fågelskådning har bjudit på en hel del trevliga obsar.
I tisdags tog vi en promenad ut till Ormkärrsplattformen i Kvismaren. Ibland har vi haft riktigt bra med rovfågel där och har man tur kan det rasta en hel del vadare på maderna. Vi stod ett par timmar och det fullkomligt drällde av bruna kärrhökar och en och annan lärkfalk. En sädesärla födosökte ivrigt och besökte sitt bo som den hade byggt inne i plattformen. 
Precis innan vi tänkte avsluta så gjorde vi ett sista svep med tuben över vasshavet och plötsligt hade vi en intressant individ i kikaren. Vi följde den en längre stund och avståndet var långt, men ganska tidigt förstod vi att det var en ängs- eller stäpphök.
När den kom lite närmare kunde vi se att den hade en tydlig boa och det tegelröda inslaget som en ungfågel har. Tyvärr kom den aldrig på bra fotoavstånd då den mobbades av tofsvipor hela tiden och slutligen drog sig bort. Inget foto denna gången men trots allt en snygg stäpphök.
På onsdagen bjöd Oset på en trevlig triss i sångare. Uppe på Gamla tippen sjöng en flodsångare för full hals, nere vid Snötippen sjöng en kärrsångare sporadiskt och sist men inte minst så fick vi en kort glimt av den då ganska tystlåtna busksångaren.
Innan vi gav oss för dagen hann vi även svänga förbi Boglundsängen och se en smalnäbbad simsnäppa som tillfälligt rastade där.
Ibland får man många snabba obsar på kort tid. På lördagen däremot upptäckte vi en jorduggla som födosökte på ett gärde, den flög upp och satte sig på en stängselstolpe och vi tog några bilder. Sedan satt vi i nästan en timme och hoppades att den skulle ta sig en flygtur. Men mörkret föll och så gjorde även regnet, när vi gav upp så satt ugglan fortfarande kvar på samma stolpe.....

Torsdag eftermiddag och visst hinner man åka till Surahammar efter jobbet för att ta ett nytt livskryss.
Rapporten om en svartvingad vadarsvala dök upp under eftermiddagen. Ännu en dag som kändes oändlig innan vi kunde hoppa in i bilen och dra iväg. Sällan har 10 mil känts så långa och vägen så krokig. När man åker till en plats för första gången med chans på ett livskryss är det skönt när man inser att man hamnat rätt. En grupp skådare som redan står och tittar i sina tubkikare ger ett hopp om att fågeln fortfarande är kvar i området. Så ganska omgående fick vi se den jaga över fälten och där satt ännu ett livskryss. Vi stod en lång stund och njöt av uppvisningen och kvällssolen som värmde gott.
Det är först på hemvägen man inser vilket fint landskap man passerade på ditvägen.
En bonus med skådandet är alla vackra platser vi får se som vi förmodligen aldrig hade fått uppleva annars....

Nilgås hade rapporterats från Karlskoga då vi var på Öland. Som tur var så kom det rapporter om att dom fortfarande var kvar när vi kommit hem. Vi beslutade oss för att ta en tur över länsgränsen och kryssa den "sista" gåsarten som vi ännu inte hade. Det finns inte så mycket att berätta, väl framme vid den lilla sjön fick vi syn på gässen. Avståndet var långt så några bra bilder blev det inte denna gången. Vi kryssade gässen och åkte hem igen....  

Vi vaknade upp på Öland till en morgon som kändes som en riktig sommarmorgon. Vi körde iväg innan våra gäster hade vaknat. Vårt mål var Kalmar Dämme där en bronsibis hade dykt upp på eftermiddagen dagen innan. Då vi inte har något larm (BA) så visste vi inte om den fortfarande var kvar på platsen. Efter lite letande hittade vi till slut fram till stället den skulle vara. Det var lätt att se att vi var på rätt plats, då en hel del skådare kantade vägen. Hoppet om att den fortfarande skulle vara kvar ökade. Konstigt att man alltid får lite förhöjd puls och tunnelseende den sista biten innan man är framme och får se fågeln. Men, där ute på gärdet gick bronsibisen och födosökte tillsammans med de mer lokala fåglarna. Där satt ännu ett livskryss och vi kunde åka tillbaka till Öland och ta hand om våra gäster. Det blev en sen frukost i trädgården där vi kunde njuta av en halsbandsflugsnapparhane som flög runt inne i ekskogen bakom huset. Vilken underbar förmiddag......

På resan ner till Öland hade vi chansen att ta ett livskryss. Norr om Kalmar ligger Rafshagen, en udde som går ut i sundet. Det visade sig vara en riktigt vacker plats med en camping som redan hade fått sina första besökare. Det var en ljummen eftermiddag och i viken skulle det finnas en rödhuvad dykand bland de andra sjöfåglarna. En skådare som satt och fikade i lugn och ro sa att fågeln låg och vilade ute på en vassholme sedan en stund. Det rörde sig en hel del fågel i området och vi började spana ut mot holmen. Nästan på en gång såg vi den speciella fågeln komma simmande efter vasskanten. Avståndet var lång men i tuben såg vi den riktigt bra. Skådarhelgen fick en riktig rivstart!
Vi kunde inte låta bli att fortsätta ner söder om Kalmar till Bottorps hamn. Där hade sedan några dagar en silkeshäger visat upp sig. Vid parkeringen stannade vi och såg en vit figur stå inte allt för långt ut i viken. Det blev nästan en timmes underhållning när hägern sakta smög runt och plockade småfisk i det grunda vattnet. 
Ljuset började avta och vi packade ihop för att fortsätta till vårt mål på Öland...

Äntligen har vi fått ett ex av Jörgen Sjöströms bok "Fåglarnas globala värld", där han skriver om fåglarna flytt mellan länder över hav och kontinenter.
Det ska bli intressant att läsa boken och lära sig mer om fåglarnas flyttbeteenden. Boken är på ca 250 sidor och innehåller en hel del bilder, där även vi har fått äran att bidra med ett antal foton.

Det är verkligen en bekräftelse på att vi lyckats åstadkomma något under de fyra åren vi varit ute med kameran i markerna. 

Tack Jörgen!