2015 > 11

När utbudet av fåglar är något begränsat så här års tittar vi lite extra på det som rör sig.
En flock måsfåglar som födosökte tillsammans med kajor på en åker längs riksvägen fångade vårt intresse. Vi stannade till och tittade igenom flocken som bestod av gråtrutar i olika åldrar. Just då såg vi ingen som stod ut i gruppen men tog ändå några bilder för att rapportera rätt antal och titta lite noggrannare på dom i efterhand. 
Väl hemma när vi äntligen fick tid att granska bilderna upptäckte vi en individ som kändes "speciell". Nu skulle vi väl ändå få nytta av all trutskådning i allmänhet och vid Revet i Simrishamn i synnerhet. Det första vi la märke till var det ljusare huvudet och den rakare näbben jämfört med gråtrutarna intill och det var något med uttrycket som sa oss att det möjligen kunde vara en kaspisk trut. Det kändes lite för bra för att vara sant, en kaspisk på Närkeslätten,  därför blev vi trots allt osäkra. 
Med en viss osäkerhet la vi ut den med frågetecken på Artportalen för att få hjälp med bedömningen av mer erfarna skådare.
Som det ser ut i skrivande stund kan det faktiskt vara en kaspisk trut som vi fick på bilden.
Man ska aldrig förringa tanken på att något annorlunda kan dyka upp, för vem hade trott att den svarthuvade truten skulle dyka i Oset en januaridag 2013 bland de andra trutarna....

.... och att vi var ute och letade efter trutflocken hela söndagen kanske vi inte behöver tillägga.

Läs hela inlägget »

Nu drar dom

Den 1:a mars skrev vi "nu kommer dom" men  efter säsongens första köldknäpp med snöfall får vi nog vända på det och säga "nu drar dom". 
Jämfört med förra helgen så har det tunnat ut rejält med fåglar, då var det full fart i Rysjön och på fälten rastade 1000-tals gäss. Den här helgen har vi fått leta efter motiven, men i Garphyttans nationalpark lyckades vi återigen få se både hona och hane av tretåig hackspett. I Karlslund hann vi få en snabb glimt av strömstaren som letade föda i det forsande vattnet.
På Nynäs Högmarker ute i Kvismaren satt vi en lång stund och iakttog två blå kärrhökar som jagade runt över det frostiga landskapet, tyvärr var de aldrig på fotoavstånd.
Denna helgen kan vi inte klaga på fotoljuset eller en tråkig grå himmel, vi fick helt enkelt inte till det när vi hade chansen....

Läs hela inlägget »

Nu när höstmörkret har kommit är det inte längre möjligt för oss att komma ut efter jobbet och fågelskåda. Kvällarna ägnar vi istället åt att gå igenom sommarens bilder vi ännu inte hunnit med. Det är roligt att återigen få uppleva sommaren och alla de fantastiska möten med fåglar vi haft. Bilderna lägger vi upp under "Senast uppladdade".
I helgen när det äntligen var dags att komma ut och skåda åkte vi upp till Garphyttans Nationalpark i förhoppning att få se någon av de tretåiga hackspettarna som rapporterats under veckan. Ett lätt duggregn föll när vi lämnade bilen och gick upp mot Skomakartorpet, men det upphörde ganska snart. Vi sökte av området söder om stigen utan resultat och sedan fortsatte vi vandra mot Svensbodaberget. Vi stannade upp i närheten av utsikten där de stora granarna står lite glesare. Här har vi tidigare sett den tretåiga vid ett flertal tillfällen. Ganska snart hörde vi ett svagt hackande och där på en gren satt honan. Hon satt på inte alltför hög höjd så det gick att ta några hyfsade bilder. Vi stod en lång stund och hoppades på att hon skulle komma ner  lite, men tvärtom arbetade hon sig högre och högre upp i trädet.
Rätt som det var fick vi se hanen som satt på ett omkullfallet träd. Han lyfte ganska snart och försvann in i den lite tätare skogen. Nu hade några fler skådare dykt upp och tillsammans lyckades vi få syn på hanen igen som satt på några meters höjd framför oss. Ljuset var nu nästan obefintligt i den täta granskogen men vi lyckades ändå få några bilder även på honom.

På söndagen skulle det firas "Fars dag", men först hade vi ett mål som vi hoppades kunna uppfylla.
Sedan en tid tillbaka har en "vit" kaja setts i de centrala delarna av Örebro. Vi såg den för ca 2 månader sedan utrustade endast med en mobiltelefon och fick några riktigt skakiga bilder. Sedan dess har vi inte riktigt kunnat släppa den leucistiska lilla fågeln och mycket tydde på att den fortfarande var kvar. Vi bestämde oss för att ta en sväng runt slottet där den setts vid flera tillfällen. Vädret var fantastiskt så det var en riktigt härlig höstpromenad i stan. Några grönsiskor hängde i alarna längs ån och i  Centralparken gick kajor och tamduvor och rotade runt bland höstlöven. Där var den,  vårt mål för dagen. Glädjen var stor och halvliggande på gräsmattan med en smattrande kamera var det nog många söndagsflanörer som undrade vad som stod på.
Det är tur att inte alla intressanta fåglar håller till inne i stan....

 

Läs hela inlägget »