2015 > 10
Vi vigde hela lördagen åt skådning i Ottenby. Nu när dagsljuset är begränsat hinner man inte riktigt med att fara runt mellan de olika lokalerna, så Ottenby fick det bli.
Det märks att de flesta flyttfåglarna har dragit söderut men några enstaka gransångare, rödhakar, kungsfåglar såg vi dock men inte alls den mångfald som var för bara några veckor sedan.
Ut över vattnet drog många fågelsträck förbi medan änder och måsfåglar rastade runt udden.
Vi visste att en brandkronad kungsfågel höll till i Bertils Trädgård och vi tyckte det var en bra idé att stå där i lä med en värmande sol som sällskap. Vi stod en längre stund och spanade in i trädgården men varje liten födosökande individ visade sig vara en vanlig kungsfågel. Jättetrevligt, men inte vad vi var ute efter.
Till slut bestämde vi oss för att ge upp och röra på oss. Vi hann bara runt hörnet så möttes vi av 4 personer som ivrigt pockade på vår uppmärksamhet. Där stod stationspersonal, Kalmar-Anders och en liten grabb som stolt visade upp vad han hade i handen. Visst var det den brandkronade dom hade fångat in och ringmärkt. Inte undara på att vi gick bet i vårt letande.
Det gick inte att låta bli att ta några närbilder på den lilla fågeln som inget annat ville än att få flyga iväg.
Naturligtvis är det roligare att ta bilden i det fria, så om ordspråket "bättre en fågel i handen än tio i skogen" stämmer, det vet i tusan.....
Dag 3, med lågt ställda förväntningar efter de senaste dagarnas fantastiska utdelning körde vi söderut. Även denna dag tänkte vi börja vid Stenåsabadet och söka igenom Campingdungen. När vi närmade oss nerfarten svängde några bilar in framför oss och verkade ha ganska bråttom ner till badet. Vi körde lugnt efter och passade på att spana ut över hagarna efter den smala vägen som leder ner till vattnet. Väl framme fick vi den sista parkeringsplatsen och började förstå att det var något stort på gång. Nere i dungen var det redan fullt av skådare som koncentrerat blickade upp i träden. Då vi inte har BA var vi tvungna att fråga vad vi skulle leta efter. Bergtajgasångare fick vi till svar och pulsen steg, skulle det redan bli ännu ett livskryss?
Det tog inte lång stund förrän någon ropade "där är den" och vi fick en kort glimt av den. Under den dryga timmen vi var där hann den både försvinna och dyka upp på nytt. Utan de något mer erfarna skådarna på plats hade vi inte kunnat spika den som bergtajga, men vi tyckte ändå man såg skillnad i jämförelse med de tajgor vi sett tidigare.
När vi ändå var där passade vi på att ta en promenad längs stranden norrut, där fick vi se en liten grupp kustpipare i vinterdräkt som rastade tillsammans med kärrsnäppor. När överflödet på vadare är över uppskattar man de få individer man får se lite extra.
Vårt nästa mål var Skärlövs hamn som vi hade hört talas om men inte besökt tidigare. Av en slump fick vi veta att en dvärgsparv setts en kilometer söder om hamnen. Vi lämnade Stenåsa och körde ner mot Skärlov men redan vid Hulterstad förstod vi att det fanns något värt att stanna för. Flera bilar stod parkerade längs vägen och vi stannade till och frågade vad som stod på. En brandkronad kungsfågel uppehöll sig i dungen på västra sidan av vägen och självklart ville vi "klämma" även den. Den visade sig fint och det hela var avklarat på 10 minuter och vi kunde fortsätta mot dvärgsparven. Även där var det fullparkerat men vi hittade en lucka halvvägs ner i ett dike. Lite lätt stressade då vi visste att det var en bit att gå och många skådare redan var på väg tillbaka mot bilarna gav vi oss iväg. Genom kohagar. över stenmurar och elstängsel småsprang vi mot den grupp skådare som vi såg på långt håll. Vi hann bara upp på den lilla vallen mot stranden så pekade en skådare och sa "där är den". Döm om vår förvåning när sparven rörde sig så nära oss att tubkikaren var fullständigt överflödig. Det blev ännu ett livskryss och några hyggliga bilder där den födosökte bland tång och stenar. Den verkade helt oberörd av uppståndelsen den skapade bland oss nöjda åskådare.
Det är nästan svårt att ta in, men 3 dagar och 3 livskryss måste väl åndå kallas ett "hat trick".....
Dag 2 bestämde vi oss för att besöka norra udden där SMHI hade lovat sol. Kontrasten mot södra udden var total då vi var de enda fågelskådarna på plats. I fårhagen söder om parkeringen rörde sig hundratals starar. Vi spanade lite håglöst efter en rosenstare som setts några dagar innan. Det kändes ganska hopplöst då stararna flög mellan buskar, trädtoppar och stranden. Vi ställde oss på bron där man har en bra uppsikt åt alla håll. Många måsar och trutar rörde sig där och ute i sundet såg vi flera alfåglar sträcka förbi.
Vid något tillfälle tyckte vi att vi kunde ana en ljusare individ bland stararna, då dök en duvhök upp från ingenstans och hela starflocken samlades i en förenad attack. Den ljusa staren hamnade på bilden (se den inringade fågeln) men vi granskade inte fotot förrän hemma vid datorn då det var svårt att definitivt avgöra att det var rätt fågel i kameradisplayen. Där satt den, rosenstaren blev vårt 300:ade kryss!
Vi fortsatte runt fyren och udden, på läsidan var det otroligt varmt och skönt. Bergfinkar, pilfinkar och piplärkor flög runt fyren och i buskagen kilade gärdsmygar omkring. Vid strandkanten födosökte några sävsparvar medan rödhakar tjackade i buskarna.
På vägen tillbaka söderut stannade vi till vid vägkanten då en fjällvråk kom flygande åt vårt håll. En liten bit bort satt en varfågel på hyfsat avstånd för en gångs skull. Ute på en sandrevel fick vi syn på en silltrut i sin rena sommardräkt, en sen obs för oss.
Vid Neptuni åkrar gjorde vi ett sista stopp på vår nordliga utflykt. Vilket fantastiskt landskap med alla stenar och enstaka buskar som bryter av den karga naturen. Vi stod en lång stund i höstsolen och tittade ut över sundet där ejdersträcken fortfarande drog förbi, och tänkte hur ska vi kunna toppa den här dagen....
Dag 1 på Öland började på Stenåsabadet där vi sökte igenom buskagen ner mot stranden efter eventuella östliga sångare. Det blåste en frisk ostlig vind så letandet var inte helt lätt. När vi stod på stranden och tittade efter någon "svartbent" mås så fick vi se en pilgrimsfalk en bit norrut. Den drog sig åt vårt håll och stannade rakt ovanför våra huvuden nästan helt stilla i motvinden. Vi hann ta några bilder och det var en häftig känsla att ha den så pass nära en liten stund. Alltid något när vi inte hittade de andra vi sökte efter.
Vi drog oss söderut mot Ottenby men stannade redan vid Torngård där det stod en hel del skådare. Vi hann bara ner till platsen nere vid bäcken så fick vi syn på kungsfågelsångaren som for runt i dom täta snåren. Nu var det bara att försöka få till en bild på den också. Det var en rörlig liten individ och många blad i vägen. Men det var lä och solen värmde, så att det nästan tog en timme innan vi fick en hyfsad bild gjorde ingenting.
Nästa stopp fick bli Råbäcksdungen där både tajgasångare och KFS hade rapporterats tidigare.
Vi gick över stubbåkern och passerade ett krondike (inte helt graciöst) och sökte oss in mot den gamla banvallen. På en öppen plats i dungen fick vi syn på en liten sångare direkt, upp med kameran och där satt den, tajgasångaren var förevigad. Ibland har man ett härligt flyt.
Vi hann se den några gånger till på lite längre avstånd, men annars var det mest kungsfåglar som rörde sig där.
Nästa stopp blev Mellersta Lundenparkeringen i Ottenby. Det är svårt att lugnt äta matsäcken när kungsfåglar svirrar ovanför huvudet och rovfåglar svävar över lunden.
Nere på udden traskade vi ut till gömslet i hopp om att få se dvärgbeckasinerna som har rastat där några dagar. Samma flyt igen, två beckasiner stod och guppade karaktäristiskt strax utanför gömslet och äntligen fick vi våra bilder. Förra gången fick vi stå i säkert en timme innan vi fick se skymten av en skygg individ som inte gärna lämnade vassen.
Som alltid avslutade vi med att runda udden och spana av Västrevet och även stanna till vid trädgården. En trädkrypare for ivrigt runt och födosökte obekymrad om vår närvaro. En varfågel satt en bit ut på en staketstolpe och gjorde sedan några försök att ta kungsfågel inne i buskagen.
En fantastisk början på vår långhelg, men skulle det gå att toppa denna dagen......
I helgen tog vi en tur till Hjälstaviken för att försöka ta bilder på skäggmesar som enligt rykten visade upp sig bra.
Vädret var helt fantatiskt med sol och ganska lite vind, förutsättningarna var alltså perfekta. Vi var inte ensamma om att uppskatta det fina höstvädret, parkeringen vid Stora Parnassen var redan full med bilar när vi kom. Trängseln på Långa WWF-spången var ett faktum, det var fågelskådare, barnfamiljer, hundar, motionärer, ja alla verkade vara där.
Ganska snabbt hörde vi skäggmesar inifrån vasshavet och efter en kort stund visade en liten grupp upp sig, men lika fort blev de bortskrämda och försvann igen. Vi valde att stanna kvar på den platsen och blev säkert stående där i över en timme, utan större framgång. De for runt i vassen och visade sig blixtsnabbt när de for från den ena sidan till den andra.
Vi började tro att det var allt vi skulle få se av dom då trafiken med förbipasserande aldrig verkade ta slut.
Vi bestämde oss för att förflytta oss en bit framåt och ganska snabbt såg vi några mesar igen och vi stannade till. Då lossnade det och under ca en timmes tid hade vi mellan 2 och 10 mesar framför oss i omgångar och fick äntligen fylla minneskortet med bilder. Liggande platta på spången med kameran i högsta hugg utgjorde vi ett effektivt stopp för passerande och kunde plåta på medan de hade möjlighet att iaktta fåglarna.
Mycket nöjda men väldigt hungriga avslutade vi med en fikastund vid själva Hjälstaviken, och passade också på att ta en sväng ut till fågeltornet. Det är inte bara i Kvismaren som gässen rastar på sin väg söderut. Hagarna och de grunda vikarna var fullständigt fyllda med gäss av alla de slag, tyvärr hittade vi inga fjällgäss men jisses vilket fågelliv det var.
Det var dags att åka hem och gå igenom de nästan 700 bilderna från dagen......