Veckan som gick bjöd på en bra mix av fåglar. I tisdags tog vi en sväng till skogsmarkerna. En härlig vårkväll fylld av fågelsång och med förhoppning om att få se slaguggla. Vi körde på slingrande grusvägar med känslan av att vad som helst kan dyka upp runt nästa krök. Ändå blir man överraskad när det står en stor tjädertupp mitt på vägen som inte verkar vilja flytta på sig. Vi satt en liten stund och iakttog den innan den sakta drog sig in i den täta skogen och försvann.
Vi stannade bilen på ett ställe som verkade lämpligt och där satt vi tysta och spanade. En och annan sångare sjöng i närheten och en mindre hackspett hoppade runt i toppen av en gran och letade föda, samtidigt hördes en spillkråkas ekande  rop. Inramningen var perfekt.
Plötsligt for en skugga över bilen och framför oss såg vi ryggen av en uggla som flög en kort bit för att sätta sig i en björk. Vi lyckades ta några hyfsade bilder på den innan den gav sig av för vidare födosökande. Vilken mäktig känsla det var att få se den på så nära håll och att den kom till oss och inte tvärtom. 
Ljuset började avta och det var dags att åka hemåt. Då vi passerade ett hygge såg vi en siluett i toppen av en torraka, där satt ugglan i de sista solstrålarna och vi fick äran att ta en serie bilder.

Några kvällar har vi ägnat åt att lyssna på fåglar istället för att fotografera. Kornknarr, kärrsångare och ortolansparv är några av de arter vi lyckats höra, men sommargyllingen har vi jagat förgäves. 
På fredagen hade vi turen att få syn på ännu en ängshök, den jagade på åkrarna vid Vallby på väg ut till Kvismaren. Nästan overkligt att få se två olika individer på så kort tid och i Närke, och att lyckas få se dom på så nära håll.
Det var sista veckan i maj och nu ska väl ändå sommaren börja....
 

En fantastisk skådarhelg hemma i Närke visade sig innehålla en hel del trevliga observationer.
På Husön i Kvismaren fick vi under en stund följa en ängshök som jagade över fälten. En av de vackraste rovfåglarna vi har i Sverige, tycker vi.
Vid Södra Tornet i Tysslingen har en citronärla setts under några dagar och den var på plats även idag. Den hoppade mellan staketstolpar och sjöng i det nästan sommarlika vädret. 
Det rapporteras många olika arter runt om i länet och även i närliggande län, men tyvärr hinner man inte vara på alla ställen samtidigt.
Ibland får man lugna ner sig lite och inte åka på alla larm utan stanna upp och njuta av ögonblicket. Idag satte vi oss på en sten i en hage och iakttog ett flugsnapparpar som verkade vara på husjakt. Det tog inte lång stund förrän vi fick se ett par gröngölingar som uppvaktade varandra. Det händer en hel del om man stannar upp och bara låter fåglarna komma till en. En bit ifrån där vi satt gick ett stolt tranpar med sin lilla unge. Hur söt kan man va!?
Maj månad är en helt underbar tid när man har allt framför sig, tänk att bara få lufsa runt och lyssna på all fågelsång och känna alla vårens dofter. 
Just när vi tyckte det var dags att dra sig hemåt så hörde vi att en smalnäbbad simsnäppa och en fjällgås rastade på Boglundsängen, vi kastade oss in i bilen och åkte dit, man är väl inte mer än fågelskådare.....
 

Då var vi hemma igen efter ännu en skådarhelg på Öland. Sammanfattningen av helgen är fantastiska obsar med bl a sammetshätta och praktejder som resans höjdpunkter. Bra fotolägen och flera bilder  på arter som vi kommer lägga upp under "Senaste" så fort vi har gått igenom materialet. Det blir några tusen bilder under en sån här helg att gå igenom.
Efter att ha varit nere i Ottenby både i mars och april blev det nästan en chock när vi kom dit. Bilar var parkerade överallt och människor syntes i varenda snår. Rostgumpsvala var rapporterad och sågs från parkeringen. Vi stod ett bra tag och spanade in bland jagande hus- och ladusvalor, vi blev alldeles yra av att följa dom för att hitta rostgumpen och till slut gav vi upp. 
På kvällen åkte vi till Kapelludden för att kvällsskåda. Vi stod och spanade ut över havet och såg småskrakar, olika vadare, förbiflygande måsar och tärnor men upptäckte en avvikande fågel som låg tillsammans med ejder. Det var något med den som gjorde att vi granskade den lite närmre, näbben var åt det gula hållet och profilen stämde inte med vanlig ejder. Vi misstänkte då att det kunde vara en  praktejder men inte en helt utfärgad, så samtidigt som vi hade den i tuben sökte vi information på nätet, där satt den "praktejder 2K".
På väg tillbaka till bilen fick vi syn på en rödspov som stod på ängen alldeles nära vägen, vi tog en serie bilder i det avtagande ljuset.
Nästkommande dag ringde väckarklockan tidigt och det bar iväg till Ottenby på nytt.
Under morgonen hade det flugit in hundratals sångare, vart man än tittade satt ärtsångare, lövsångare, svarthätta, trädgårdssångare och många törnskator och grå flugsnappare. I Fyrträdgården rastade nattskärror helt öppet på grenarna i tron av att vara helt "osynliga".
Plötsligt gick larmet att sammetshätta syntes runt Södra Lundensjön. Vi gjorde som alla andra, kastade oss dit och stövlade ut för att hitta den lilla sångaren någonstans i buskagen.
Det kändes verkligen som att leta efter en nål i en höstack, men varenda buske var bevakad av skådare. Efter en stunds letande hördes ropet "där är den!" Den kom flygande över ängen och landade högt upp i ett träd dit hundratals kikare riktades. Vi hann se den i flykt och lyckades få en dokumentationsbild där man ser det mörka huvudet med det karaktäristiska röda ögat, så lyckat!
Även denna kväll avslutade vi på Kapelludden, det var ganska lugnt ut över vattnet men precis nedanför där vi stod dök det upp en blåhake som helt orädd födosökte efter strandkanten. Den hoppade runt bland stenar och tång och fångade insekter. Vi blåste av så många bilder på den lilla blå att minneskortet tog slut.
Lite synd för strax därpå dök blåhake nummer två upp......
 

På fredagskvällen trodde vi att vi äntligen hade fått en dammsnäppa i tuben. Avståndet var i längsta laget men vi tyckte karaktärerna stämde bra, men var väldigt osäkra.  Vi hade koll på den i säkert en timme innan en mer rutinerad skådare med bättre utrustning dök upp och kunde bedöma den som gluttsnäppa, surt sa räven!
På lördagen duggade årskryssen tätt. Vi började i Kvismaren och redan på vägen dit fick vi syn på årets första törnskata som satt och spanade från toppen av en buske, det var bara början.
I Lötenplattformen kunde vi kryssa lärkfalk, svarttärna och dvärgmås samtidigt som vi hörde göken ropa från Rysjö hagar.
En liten fikapaus och sedan bar det av till Oset där en gravand blev vår första obs.
Det var extremt många grönbenor som rastade och överallt for det fram gulärlor. Vi slog oss ner vid röda bänken efter tvärvägen, och på vallen ut på Ormestaängarna hade vi brushane, drillsnäppa, strandskata, grönbena, rödbena och vårens första spovsnäppa, allt på bara några kvadratmeter. Häftigt!
Innan vi åkte hem stannade vi till vid Södra Näsbytornet och spanade av det nyanlagda området. Uppifrån Näsbykullen har man bra översikt över Lillängen och Näsbyängen. Många arter har redan hittat till de nya delarna och många olika vadare fanns där, bl a mindre strandpipare och en mosnäppa.
Idag söndag verkade fåglarna ha hittat till Boglundsängen och så gjorde även vi. Bl a rödstrupig piplärka, citronärla och roskarl var rapporterade.  Ett sött litet gäng med knipungar guppade runt ute i dammen, och några småspovar stod och vilade ute på vallen.
Citronärlan hade försvunnit ur sikte strax innan vi kom så det var bara att börja söka. En spovsnäppa rastade bland ett tjugotal brushanar och över tornet kom en pilgrimsfalk och försvann lika fort som den dök upp.
Ett lätt duggregn började falla och vi började ge upp hoppet om att få se citronärlan, men plötsligt dök den upp på samma plats den setts tidigare under dagen.
Citron behöver inte alltid smaka surt....

Då var vi tillbaka efter en helg på Öland utan internetuppkoppling. Här kommer ett försök till en sammanfattning av Valborgshelgen.
Ottenby bjöd som vanligt på bra obsar och fotolägen längs Fyrvägen. Nästan varje gång är det någon art som sticker ut i antal och håller sig nära vägen. Denna gången var det brushanar som födosökte och spelade på tacksamt fotoavstånd.
Vi försöker även hitta andra lokaler på Öland, så vi tog en tur till de norra delarna av ön. Vi tittade i Ölandsguiden och bestämde oss för att bl a besöka Högby i höjd med Löttorp. Det visade sig var en fantastisk lokal med betade strandängar och en 500 m lång väg ut i Östersjön som avslutades med en fyr. På ett litet område där det låg ett tiotal stenar i vattnet kunde vi se småtärna, drillsnäppa, rödbena, större strandpipare, silvertärna och en gluttsnäppa.
Efter det åkte vi söderut mot Hallnäs udde, en väg som blev smalare och smalare ledde oss ut till målet. Efter vägen fick vi syn på en halsbandsflugsnappare som retfullt flög framför bilen och följde med oss ett par hundra meter utan att ge oss chansen till en bild.
Vi parkerade bilen och fortsatte till fots den sista biten till udden. Vägen var kantad av höga enar och det var en kör av fågelsång i luften. Flera hundra vitkindade gäss rastade ute på strandängarna och tog till vingarna då en havsörn gjorde ett utfall. Sång- och piplärkor, stenskvättor och tidiga sångare födosökte febrilt samtidigt som ladusvalor for runt den gamla stenfyren. Så fort vi hinner kommer vi lägga in några bilder på dessa fantastiska platser, men redan nu finns några nya fåglar under "Senaste".
En önskan har varit att få en ängshök sittandes på en stängselstolpe, men önska kan man ju alltid. 
Det är svårt att beskriva lyckan när vi fick syn på årets första ängshök som flög över fälten vid Sibyllas jaktstuga och  istället för att flyga förbi sätta sig på en stolpe precis där vi stod. Ibland har man bara den där turen att få som man vill. Vädigt nöjda började vi åka hemåt men bara några hundra meter längre fram stod en ägretthäger ute på ett gärde, vilken avslutning på Valborg.....