Sista helgen i november och månadens tema blev grått! Solen har lyst med sin frånvaro och minimerat möjligheterna till bra bilder och samtidigt har fåglarna varit som bortflugna.
Gårdagens tur till Villingsberg gav så klen utdelning att vi inte ens fick ihop till ett blogginlägg. Vi kunde konstatera att isen börjat lägga sig på sjöarna och det föll några enstaka snöflingor över bergen.
 

Idag var det ingen större skillnad, lite grått och småkallt men ut skulle vi.
Kumla Reningsdammar blev dagens mål och visade sig innehålla både rörhöna, knipa och smådopping. I vassen hoppade det runt en ivrigt lockande gärdsmyg och ett gäng stjärtmesar mellanlandade kort i en buske framför oss. Denna lilla vattenparken gav större utdelning än vad andra utflykter gjort den senaste tiden.
Imorgon går vi in i december och det ska bli spännande att se hur skådaråret kommer att avslutas.....

Ibland hinner det fina fotoläget förvinna på en 100-dels sekund. Den perfekta bilden på en sparvhökshane sittande på en stubbe i fint höstljus försvann snabbare än reaktionen i avtryckarfingret. Men samtidigt är det charmen med att fotografera fåglar, för när bilden äntligen sitter är känslan så obeskrivligt skön.
Några timmar i Villingsberg gav annars en hel del mesar, trastar och hackspettar men inga skogshöns. Återigen slutade dagen i Kilsbergen med en allt tätare dimma.
Åter nere på Närkeslätten mötte vi ett sträck med sångsvanar som flög söderut och det gjorde dom rätt i.

Äntligen helg, och ännu en grå sådan. Oset fick bli dagens första mål, där både svärta och forsärla rapporterade i veckan. Förhoppningsvis skulle de vara kvar.
I Cementrännan låg det bara  gräsänder och någon forsärla syntes inte till. Vi gick längs Svartån ut mot Hjälmaren och tittade efter kungsfiskare och annat. Ute på Fågeludden började vi spana ut över fjärden och såg några gråtrutar, storskrakar, knipor och en sädgås. Ganska snart upptäckte vi en ensam fågel som låg  mot Hjälmarsnäs och dök efter något ätbart. Det var svärtan! Den var tyvärr lite långt ut så bilden visar inte riktigt hur otroligt fin den var. Med ett nytt Närkekryss gick vi tillbaka mot bilen och tog en sista titt i Cementrännan. Precis framför oss flög en liten fågel upp och ut en bit i rännan,  den gick ner på kanten och då såg vi att det var forsärlan. 
 Vi avslutade med en tur till Kvismaren med förhoppning om att få se jorduggla eller något annat intressant, men det var ganska tomt där. Ett par fjällvråkar en havsörn och en hel del storskrakar såg vi, men ugglan såg vi inte röken av.

Äntligen helg och möjlighet att komma ut och fota och skåda. Ett lätt duggregn ramade in  den mycket gråa dagen. Vi tog en sväng till Rynningeviken i hopp om att få en bättre obs på skärpiplärka som vi såg förra söndagen, och kanske få se snösparv som rapporterats under veckan. Men det var ganska tomt på fåglar och en bitande kall vind drog in från Hjälmaren så besöket blev kort.
Vi bestämde oss för en tur till Kvismaren och Lötenplattformen som skulle ge oss både lä och regnskydd. Även där var det relativt skralt med arter, men ute på Rysjön låg ett 80-tal salskrakar tillsammans med nästan 50 storskrakar. Ett par fjällvråkar patrullerade runt sjön i jakt på byte. Dagens obs blev prutgåsen som vi hittade i en flock med sädgäss som flög förbi oss ute på Västra rakan. Vi fick några dokumentationsbilder på gässen men vi valde att lägga upp fjällvråken som blev dagens minst gråa och dystra bild.

Dagens mål var att fota skäggmesar i Kvismaren. Hasse Molin hade varit schysst och tipsat om vart de nu födosökte som bäst. Dagen var dock lite gråmulen och ljuset var inte det bästa, men ett grupp på 12 skäggmesar visade upp sig ganska snart och vi följde dom från Åslaholmen ut till Kvismare kanal. Dom rörde sig tyvärr långt in i vassen så fotoläget blev aldrig optimalt, men obsen kan man inte klaga på.
Vi avbröt när regnet började falla och drog oss in mot stan. Nästan hemma såg vi att Pierre Blanksvärd larmat ut en svartnäbbad islom på NärkeX. Han såg den i Hjälmaren ut mot Vinön utanför Hampetorp. En u-sväng och vi var på väg! Lommen visade upp sig fint utanför färjelägret, den dök och fångade en och annan fisk. Fler och fler glada skådare dök upp, och vi fick ett nytt livskryss och några dokumenationsbilder innan den drog sig lite längre ut.
Detta är det roligaste med fågelskådning, att man aldrig vet vad som ska hända, men plötsligt händer det.

När SMHI säger att det ska bli dimma, så menar dom DIMMA. Vi tog en sväng upp till Villingsberg med förhoppning om att bl a få se orrar och kanske få ett fotoläge. Vi körde runt och såg mest enstaka mesar och stora flockar med björktrastar. Dimman tätnade och ljuset började avta, då kom först en tupp och flög förbi framför bilen, och när vi passerat Kroktjärn så fick vi syn på en grupp orrar som satt och födosökte i en björk. Dimman ligger som ett filter över bilderna, men några stämningsbilder över myrar och sjöar fick vi i alla fall. Alltid något!