2015 > 12
Då var det dags att summera året 2015.
Här kommer ett försök att plocka ut några av våra höjdpunkter ute i markerna.
I oktober lyckades vi efter knappt 3 1/2 års skådande passera den "magiska" 300-gränsen. En rosenstare i en flock med 100-tals starar på Ölands norra udde blev vår 3-hundring.
Det blev många skådardagar under året jämnt fördelat mellan Närke och Öland.
Årets revansch: dammsnäppa som vi tidigare bommat vid flera tillfällen lyckades vi äntligen pricka in på självaste midsommarafton. När vi till slut fick den så blev det faktiskt 2 individer på en och samma gång i Beijershamn på Öland.
Årets jobbigaste: biätare, en flock på över 20 ex rapporterades från Ölands södra udde och vi körde runt och letade. Vart vi än kom så låg vi ett steg efter flocken som förflyttades sig snabbare än oss. Utan resultat fick vi lämna ön.
Senare på sommaren fick vi till slut kryssa arten och även följa häckningen ute på Schäferiängarna och se hur föräldrarna jagade insekter för att dyka ner i bohålorna gång på gång.
Årets tema: vadare, vi har aldrig varit närmre sandlöpare, kustpipare, roskarl, kustsnäppa eller någon annan vadare tidigare. Det var vid flera tillfällen som vi hade möjlighet att studera och fotografera dessa. Vi har legat på stenhällar, picknickfilten, sandstränder och bland klapperstenar och fotat vadare som snällt visat upp sig och födosökt alldeles framför vår kamera.
Årets coolaste: tornfalken som verkade helt oberörd av vår närvaro. Vi upptäckte den när vi passerade på bara några meters avstånd där den satt på en grässlänt.
Vi var tvungna att backa lite för att över huvud taget få den inom kamerans närgräns. Första tanken var att den kanske var skadad men det visade sig att den var helt fokuserad på att söka föda. Den satte sig på en stängselstolpe där vi stod och det gick t o m att välja vilken vinkel vi skulle fotografera den ifrån. Efter ett tag kändes det nästan som den följde oss istället för tvärtom, hur nära får en fågel komma utan att störa fotografen :-)
Årets tillökning: i trädgården på Öland fick vi se "babylycka" hos rödstjärt, grå flugsnappare, sädesärla, rödhake och även hussvalorna som häckade i flera bon under taknocken. Att sen få höra kattugglans ungar ropa efter mat i den Öländska sommarnatten var nästan magiskt.
Nu har hemsidan varit igång ett drygt år och vi gläds åt att ha haft ca 4.000 besök och 13.000 sidvisningar. Vi passar här på att tacka för alla glada tillrop och vi gör vårt bästa för att hålla sidan uppdaterad och fylla den med fler och bättre bilder under det kommande året.
Detta blir årets sista inlägg och vi önskar alla ett fantastiskt 2016 med både väntade och oväntade besök.....
Lite hektiskt inför morgondagen med allt vad Julafton innebär, hann vi ändå med en snabb skådarrunda. Det blev ett kort stopp vid Cementrännan i Oset där vi hoppades få se forsärlan men fick en kricka bland alla gräsänder istället.
Vi körde vidare till Kumla sjöpark som för övrig är en vacker plats och ett ganska säkert kort för smådopping under vintern.
En vigg, några sothönor, en knölsvan och naturligtvis många gräsänder noterade vi till en början. Vi gick till den norra änden av dammarna för att leta efter smådoppingen. Två rörhönor kilade iväg och försvann in i vassen. Efter en ganska lång väntan gav vi upp doppingen och gick till de östra dammarna. Första intrycket var att de var helt tomma på liv, men plötsligt en rörelse nära vasskanten och där låg den lilla doppingen. Den hade stenkoll på oss och dök iväg för att lägga sig i tryggt förvar bakom en vassrugg ute i dammen. Så tyvärr inget foto denna gången men en trevlig obs.
Nu ska skinkan griljeras, glöggen värmas och klappar slås in, då återstår bara för oss att önska er alla en riktigt God Jul!
Nu har snart halva december gått och 2015 lider mot sitt slut.
Tidigare i veckan sågs en tretåig mås i Nydalen vid Vättern. Tyvärr hade vi ingen möjlighet att åka på den, lite surt då det hade inneburit ett nytt livskryss.
I slutet på veckan rapporterades ännu en tretåg mås men då ifrån Hults hamn vid Vänern strax söder om Kristinehamn.
Lördag morgon packade vi matsäcken tog med kameran som alltid och styrde bilen mot Värmland med förhoppning om att den skulle vara kvar.
Skulle inte fågeln vara kvar så var det ändå en perfekt dag för en utflykt, några minusgrader, klarblå himmel och en decembersol som ännu värmde.
Väl framme vid Hults hamn körde vi ner till en plats där det gick ut några stenpirar i sjön och parkerade bilen. Vi hann inte mer än att stänga av motorn och titta ut genom framrutan förrän vi såg en ensam fågel som guppade ute på vågorna. En fiskmås var vår första tanke men en titt i kikaren visade en klockren tretåig mås, nästan för bra för att vara sant. Det var den enda fågeln vi såg inne i viken. Vi slängde på oss jackorna och drog ner mössorna över huvudet då det var en ganska kall västlig vind som blåste in från Vänern. En frostig och hal brygga ledde oss ut mot måsen som lugnt låg kvar i vattnet. Vi tog några bilder och fick en riktigt bra titt, på den för oss nya arten. Efter en kort stund lyfte den och flög förbi oss på hyggligt avstånd ut mot det öppna vattnet där den sakta försvann mot söder.
Vi gick ut på udden och spanade ett tag utan att återse den. Några fiskmåsar, skäggdoppingar, sångsvanar och en storskrake fick vi se innan vi bestämde oss för att åka vidare.
Nu började det bli dags för fika, vi körde tillbaka mot Kristinehamn och ut mot Piccassostatyn.
En plats i solen med utsikt över sjön och ljudet av vågorna som kluckade mot stranden i december månad, bättre kan det inte vara.
Skulle detta bli årets sista livskryss så var det en värdig avslutning på ett fantastiskt fågelår.....